Fotonörd

Morgonen idag är riktigt dimmig. Man ser inte husen på andra sidan över Mälaren från vår lägenhet!

Jag har på sistone hållit på med att jämföra bildkvalitén mellan olika mobiler, så jag höll på att bli galen till slut. Därför fick min trogna gamla Bettan följa med ut och försöka ta lite bilder i dimman. Jag tycker det är så mysigt med dimman. Allt blir tyst och lite mystiskt.

Bävrarna är väldigt aktiva just nu och jag ser dem varje morgon. Igår var en bäver hela vägen upp till gångvägen till Novas stora glädje. Nova var dock i koppel, annars hade hon nog kastat sig ut i vattnet efter bävern. Idag hade jag tur med kameran. Att fota eller filma en bäver går rätt lätt men idag fick jag med två bävrar på samma bild!

En liten skäggdopping kom också med på bild.

På vägen hem tog jag den obligatoriska bilden på Silverfallet. Lekte med slutarhastigheten. Först 1/160 sekund, vilket är normal hastighet och sedan 1/5 sekund, vilket innebär att slutaren är öppen längre. Den senare hastigheten skulle ge lite sidenaktigt sken av vattnet. Nåja, jag är inte proffs på det här, men kul i alla fall!

Så min slutsats efter allt fotande och jämförande är att hur bra en mobil än är att ta bilder, så slår den inte en systemkamera. En stor skillnad tycker jag är att man har lättare att få stabilitet när man fotar. Man håller ju kameran mot ögat och trycker av med pekfingret. Man kan kan zooma enkelt utan att kameran skakar. Så heja Bettan!

Höstmorgon

När jag går första promenaden med Nova är det fortfarande mörkt ute nu. Hösten är verkligen här, det syns på färgerna i naturen förstås, men även på båtklubben. Igår var det den första stora båtupptagningsdagen och idag ser jag luckor överallt på bryggorna. Fullt av bilar och folk var det hela dagen. Kul att se, men skönt att slippa!

Jag njuter av höstens stillhet. Två hägrar satt en bit framför oss på den lilla bryggan där gässen brukar vara. Jag tvärstannade och hoppades hinna få upp mobilen för att fota. Men dom är så uppmärksamma och drog iväg direkt.

Så det blev bara en bryggbild och en bild på skogens vackra höstfärger. Ha en fin dag!

Bara en massa bilder

Man brukar säga att den bästa kameran är den man har med sig. Idag är det verkligen inte svårt att få till bra bilder och motiv finns det hur mycket som helst runt om oss.

Jag tyckte i början när vi flyttade hit, att det inte var lika mycket blommor och natur som ute i Viksberg. Och lite är det nog så, men ändå – vad vackert det är just nu! Idag blev det mest rosor som hamnade i blickfånget, men även en strandiris, viggarna som hela tiden simmar utanför oss och en bäver. Bilden på Gullregnet tog jag häromdagen. Den växer vid ett hus vid Ragnhildsborgsbacken. Så vackert, en gullregnsportal in i skogen!

https://youtu.be/3xV5NzdLvkM

Vilken morgon!

Vaknade onödigt tidigt. Redan kl fyra var jag uppe, ja Janne var såklart också uppe. Han är alltid tidig. Men efter en god kopp kaffe och en rostad macka tog jag Nova på långpromenaden direkt. Normalt går vi först en kort kissrunda och sedan en längre sväng frampå förmiddagen. Men solen lyste och Mälaren låg spegelblank så…

Med kameran hängd runt halsen gick vi ut mot Telgehus. Först följde vi efter bävern som simmade precis före oss. Tyvärr blev inte bilderna bra eftersom jag fick bilderna bakifrån.

Sedan svängde vi ut mot Telgehus. Det var så vackert! Som i en kyrksal! Det syns inte så bra på bilden, men hela marken är täckt av vintergäck och svalört.

Mitt emot Telgehus ligger ett rött hus. Kan det bli mer idylliskt? Jag funderar på vem som bor där, om dom njuter av sitt fina läge vid vattnet.

Alldeles bredvid det idylliska huset ligger Linanäs marina. Inte lika fint, även om det ser ok ut från avstånd. Tydligen är båtarna i uselt skick och den tidigare ägaren till varvet har gått i konkurs och försvunnit. Så nu ligger städning och omhändertagande av risiga båtar i knät på kommunen. Trist att folk beter sig så illa!

Men jag släppte irritationen och gick vidare ut på udden och tog lite mer bilder. Den enda bilden som jag blev nöjd med var på detta fina andpar som stilla simmade runt i det blanka vattnet. ❤️

Ha en riktigt fin dag!

Vinter – nästan

Nu är alla höstfärger borta. Den här bilden tog jag för en månad sedan…

22 oktober

…och nu ser det ut så här:

20 november

Men även om det ser lite kalt och trist ut så njuter både Nova och jag för fullt. Det är helt stilla och tyst när vi tar våra promenader. Lite, lite vitt på marken lyser upp! Så här får vintern gärna vara.

Nova har spring i benen!

Vårblommor

Idag gick förmiddagspromenaden bort till sjukhuset. Ja, eller till nedanför sjukhuset där det växer körsbärsträd. Det är oerhört vackert när körsbärsträden blommar och jag hoppades på några fina bilder.

Nu var jag lite för optimistisk, för det var inte dags än. Men snart så! En lite gulsippa mitt ibland scillorna hamnade också på bild.

Lite färger kvar

Höstfärgerna börjar mer och mer anta samma ton. Tidigare skiftade färgerna mellan gult, rött och brunt, men nu börjar allt anta samma bruna färg. Fortfarande sitter det en del löv på träden, men…. Nåja, det finns alltid något att fotografera!

Långt från storstadens perfektion, så vill vi ha det!
Att få Nova stå still och posera är en utmaning. Nu står hon i alla fall rätt så bra? Skärpan är dock si och så.
Bättre skärpa på den här bilden, fast här lutar hon framåt. Jag måste tänka på att ha kortare slutartid när jag fotar henne, hon rör sig hela tiden!
Den här utsikten kan jag inte få nog av! Jag står vid Udden och fotar in mot Södertälje. Viksberg till vänster.
Samma utsikt, taget lite längre in på land.

Ännu en underbar morgon

Morgonpromenaden inleddes med lite kärlek…

Sedan var det dags att ta en sväng ut till Udden. Det är ju helt fantastiskt så här års. Husen som ligger där har verkligen bara ett stenkast till vattnet.

Måste vara underbart att bara kunna gå ut och ta ett morgondopp. Nu blir det bara Nisse som får doppa sig!

Änderna har ungar nu. Det var dock bara en enda liten Gullefjun där. Vart har de andra ungarna tagit vägen?

Mamma?
Någon som tar på sig faderskapet?

Disigt men mysigt

Morgonpromenaden var inbäddad i dis och det duggade lite, men jag tog ändå med mig kameran. Satte på 50 mm-objektivet, som är väldigt lätt och har en största bländaröppning på 1.8. Men om man har en stor bländare när man fotar landskap… Nej Neta, det blir inte bra! Janne föreslog att jag ska tatuera på min hand att tänka på bländaren innan jag börjar fota!

Jag brukar fota på A-läget. Då blir det automatiskt att man väljer rätt bländare. Men av någon anledning (lat!) så hade jag P-läget på och då blir det kameran som väljer bländare, inte alltid med lyckat resultat. Jag kom i alla fall på det till slut så de två sista bilderna blev väl rätt ok.

Tyvärr inte någon bild på vildsvinssuggan som med sin enda kulting plötsligt korsade vår väg!

Golfbanan låg helt öde och inga hästar är kvar i hagen.