Strövtåg med hund och kamera

Etikett: Hundträning

Duktig pojke!

Idag var jag ute en kort sväng på klubben när det var öppen träning. Nisse fick gå en bana som Marie hade byggt ute på planen. Inte så svår i och för sig, men han har ju en tendens att inte vara 100 % fokuserad. Men jag fick ändå igång honom och han gick riktigt bra. Dessutom fanns där en störning i form av en hund som skrämde vettet ur honom när han var en liten valp. Nu tittade han på honom, så jag tror nog att han kände igen honom, men han brydde sig inte.

Sedan gick vi in i Lilla hallen där en medlem hade byggt upp en bana för att träna inför doftprovet. Det var två rader med olika former av kartonger – kanske var det 16 kartonger allt som allt. Doften fanns i den högra raden näst längst bort. Nisse har inte tränat NoseWork på jättelänge, men jag tänkte att vi testar i alla fall. Vi gick in i hallen och han fick stå ett ögonblick och ta in miljön. Sedan lät jag honom söka. Först gick han längs med den vänstra radens första tre kartonger och stökade till lite förstås, men sedan drog han rätt över till den högra raden och gick direkt till rätt kartong! Super! Det var ingen tvekan att han kände igen doften! Så lite rätt verkar jag ha gjort i alla fall när jag har tränat honom! Jättekul!

Nisse har inte tid att posera när han äter på sitt tuggben…

Lek och allvar

Nisse har en oerhörd energi och hittar på tusen saker. Han gnager på våra sängar, bär runt skor och stövlar, leker med leksaker och testar mig och Janne på alla möjliga sätt.

Igår till exempel så jobbade jag lite med inkallning. När jag ropade ”Hit” så gjorde han en sväng bort i stället. Det var så tydligt att han testade mig! Jag stod kvar och väntade, men inget hände. Då satte jag ned handen för ”dutt” och då kom han! Ja, ja! Jag tar det med humor. Det är helt normalt att dom testar gränserna. Hur ska dom annars veta?

Det som är mindre roligt är att han är så otroligt ettrig på Dino. Dino stackarn, han bara står och ser lidande ut medan Nisse hänger som en vansinnig kamphund i Dinos halsskinn. Vi stoppar självklart Nisse och försöker få honom förestå att detta inte är ok.

Idag har i alla fall varit en rätt lugn dag hittills. Vi ska ut till klubben och träna en stund och det känns som en bra sysselsättning när regnet öser ned. Tack och lov för våra hallar!

Men visst har han utvecklats den lille mannen. Nu är han drygt 4 månader och är snart lika hög som Dino, men han väger 8 kilo mindre än så länge. Han är i princip rumsren. Ja, jag säger i princip bara för att inte sticka ut hakan för mycket. Men det har funkat jättebra de senaste 3-4 veckorna. Han sover också bättre – idag ville han inte ens gå upp kl 05:30 när jag vaknade.

Och visst är dom lugna ihop ibland i alla fall!

Sover sött

Sover sött

Nisses arbetsplan…

Innan Nisse kom till oss, så satte jag mig ned och funderade på hur jag ville arbeta med Nisse och jag skrev en arbetsplan. Självklart vill vi ha en glad och positiv hund som älskar att jobba, som lyssnar på oss och som funkar bra i vardagen. Jag läser massor och försöker ta till mig det som jag känner är rätt för mig. Därför står Eva Bodfälts bok Kontaktkontraktet högst på min lista. Hon har så mycket kloka ord om hur man ska tänka om hundträning. Tro nu för guds skull inte att jag tänker träna ihjäl Nisse, det får ta den tid det tar. Först och främst ska han vara glad och lita på Janne och mig.

Nu har Nisse verkligen en av-och-på knapp. Den kan dock inte jag styra! Antingen sover han eller så är det 100 knyck som gäller! Men när han är vaken, så är han också glad och positiv och han lyssnar (oftast) när jag ropar på honom.

Det som har varit lite knöligt hittills är rumsrenheten. Men om vi passar honom så går det riktigt bra. Igår var han faktiskt jätteduktig och sprang själv ut och kissade tre gånger utan att vi behövde säga till! Nätterna går också riktigt bra. Han sover från kl 21 till ca 3-4 på morgonen. Då tar vi ut honom på tomten och han gör allt på direkten. Sedan in och sova vidare!

Kopplet har också varit lite stökigt. Framför allt för att han inte vill gå ut utanför tomten. Men om Dino går med så går det bättre. Nu senast i eftermiddags så satt han länge, länge innanför grindarna och funderade. Sedan plötsligt så bestämde han tydligen sig för att det var ok, och sedan gick han med oss med en glad viftande svans!

Dino är en underbar storebror och lekkompis. Vi ser att han nog blir mer trött nu, han är ju inte van vid sådant här håll-igång!

Ja, så var det arbetsplanen som jag skrev…Inga konstigheter som synes. När jag skulle skriva det här blogginläggegt och tänkte på arbetsplanen, så kände jag först att jag inte hade gjort någonting alls, men så var det nog inte. Det känns som mycket redan är på gång. (Där det står nej betyder det att jag inte har påbörjat.)

Lekkompisarna

Mat snart?

 

Bitterljuvt

Idag har jag haft avslutning på min Valpkurs. Det har varit så roligt och lärorikt att ha denna kurs. Ja, det har varit den bästa kursen hittills! Frågan är vem som har lärt sig mest, jag eller dom? Alla kursdeltagarna har varit supertrevliga och duktiga, och dom har utvecklats enormt mycket. Faktiskt så är jag lite ledsen att det är slut redan, jag kommer att sakna dem och jag skulle så himla gärna vilja fortsätta att jobba med dem. Men nu är det ju Rally fortsättning som är nästa kurs för mig.

Sedan kanske jag skulle vilja utbilda mig själv lite också. Frågan är bara vad jag ska välja i så fall. Men man kan egentligen gå vilken kurs som helst, alltid lär man sig något! Men Anna Larsson har ju många spännande kurser…

Om jag ska ha en ny valpkurs längre fram så har jag några funderingar.

Bra:

  • Min planering inför varje kurstillfälle
  • Kursens innehåll och dokumentation

Mindre bra:

  • Kursen blir lite väl kort när man kör 6 ggr. Har man 8 ggr så kan man jobba igenom momenten mer. Å andra sidan, det blir lite jobbigare för mig.

Titta vilken fin uppvaktning jag fick av mina kursdeltagare!

Valpkurs_blommorValpkurs_blommor

Koppelträning

Ebba har aldrig förstått vitsen med att inte dra i kopplet. Eller rättare sagt, jag har aldrig lyckats förklara för henne hur det ska fungera. Och som jag har jobbat! Stannat och väntat tills hon kom tillbaka, godis, klicker, vända, rycka i kopplet (aj, aj!) osv. osv. Allt med lika dåligt resultat.

Men en dag hittade jag en ”kurs” på internet från en person som hade lite andra idéer om hur hundar fungerar. Hon heter Ingela Melinder och har en sajt som heter Hundskola.nu. Jag håller inte med om allt hon skriver och hennes hemsida är oerhört säljanpassad, så den är inte någon favorit hos mig, men hon fick mig att se på hundtränandet utifrån hundens synvinkel.

Det jag kom på var att Ebba måste inse att hon bara kommer framåt om hon själv slackar på kopplet, och endast då. Jag är helt tyst och Ebba får inget godis eller annat, hennes belöning blir bara att hon kommer framåt. Och se på sjutton, det funkar ju! Här är en liten film som var lite svår att ta eftersom hon faktiskt inte drar i kopplet längre, men det var en hund längre fram på vägen…

Alltså, sätt koppelhanden mot magen och håll den där hela tiden så att inte armen blir ett ”gummiband”. När kopplet sträcks blir det tvärstopp – varje gång! Vänta, vänta. I början tar det en stund innan hunden förstår, men förvånande snabbt så förstår hunden att den själv styr om den kommer framåt. Det viktiga är sedan – som alltid – VAR KONSEKVENT! Om det ändå funkar ibland att dra i kopplet – ja då drar hunden snart i kopplet lika mycket igen…

Lycka till! Det funkar!

PS, Ebba kan gå fot, men det är en helt annan sak!

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=7NnFv0hwOjo?rel=0]

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén