Nu är det riktigt fint ute, och båtarna börjar komma i sjön. I morse såg jag den första segelbåten komma åkandes in mot Mälaren. Mysigt!
Nisse blir ju galen så fort vi närmar oss vattnet. Han ska absolut i och bada, men jag kastar inga pinnar än så länge så han blir stående en bit ut.
Men vad rullar du dig i? Blä! Rutten tång? Nej, det var inget som luktade denna gång, tack och lov!
Idag fick Nisse testa fordonssök för första gången. Ann visade med Goldie hur det ska gå till. Goldie är jätteduktig! Vi har en lång bit kvar att gå. Men faktiskt så tror jag att Nisse känner igen eukalyptusdoften bra nu. Så vi klarar oss utan godis på gömman.
Först satte Ann upp en magnet med en möbeltass som doftade eukalyptus. Den gick Nisse ganska rätt på. Det som vi måste jobba på är att han ska stå kvar med nosen på doften och inte titta på min hand. Lika mycket övning om inte mer för en fumlig matte. Det är koppel, belöning och timing och Gud vet vad!
Så fortsatte Ann med att lägga till en magnet i taget tills vi nästan hade gått runt hela släpkärran. Men plötsligt blev Nisse jättetrött och ville inte jobba längre. I stället gick han och började äta gräs! Matte insåg att det nog räckte för den här gången, men han hade faktiskt varit jätteduktig så jag är otroligt nöjd. Tack Ann för en toppenlektion!
Idag var jag ute en kort sväng på klubben när det var öppen träning. Nisse fick gå en bana som Marie hade byggt ute på planen. Inte så svår i och för sig, men han har ju en tendens att inte vara 100 % fokuserad. Men jag fick ändå igång honom och han gick riktigt bra. Dessutom fanns där en störning i form av en hund som skrämde vettet ur honom när han var en liten valp. Nu tittade han på honom, så jag tror nog att han kände igen honom, men han brydde sig inte.
Sedan gick vi in i Lilla hallen där en medlem hade byggt upp en bana för att träna inför doftprovet. Det var två rader med olika former av kartonger – kanske var det 16 kartonger allt som allt. Doften fanns i den högra raden näst längst bort. Nisse har inte tränat NoseWork på jättelänge, men jag tänkte att vi testar i alla fall. Vi gick in i hallen och han fick stå ett ögonblick och ta in miljön. Sedan lät jag honom söka. Först gick han längs med den vänstra radens första tre kartonger och stökade till lite förstås, men sedan drog han rätt över till den högra raden och gick direkt till rätt kartong! Super! Det var ingen tvekan att han kände igen doften! Så lite rätt verkar jag ha gjort i alla fall när jag har tränat honom! Jättekul!
Nisse förvånar mig igen!
Han har visat sig lite ”sur” när jag har gått en viss väg på promenaden. Går jag runt Viksberg/Tegeltorp så går han glatt med svansen höjd, men om jag går bort mot Udden/Holmen så åker svansen ned och han ser orolig ut. Jag har tänkt att han kanske är rädd för något, att han känner vildsvinsdoft eller att det är något annat som jag inte begriper.
Idag gick jag i alla fall bort mot Udden. Han stannade först och ville inte gå vidare. Men jag gick den väg jag hade tänkt. Samtidigt gick jag och funderade på min rygg och sjukgymnastiken, att det faktiskt börjar bli bättre. Och nu blir det lite tramsigt, men jag började plötsligt sjunga ”Bättre och bättre dag för dag…” Ja sjunga är att ta i, men i alla fall… Men vad händer? Jo Nisses svans åker upp och han travar glatt iväg framför mig bort mot Udden!
Jaha, så nu ska jag gå och sjunga på promenaden? Undrar vad grannarna kommer att tänka? ”Där går den där tokiga människan och sjunger igen!” Men det är klart, om Nisse blir glad, så får jag väl sjunga då? 😀 😀
Matte du är inte klok!
I går tänkte jag finslipa planeringen inför fortsättningen av nybörjarkursen. Det blir ju en del papper, så jag flyttade ut allt till köksbordet…inklusive en Nisse. 🙂
Nej, han är inte bortskämd och får göra som han vill. Det bara ser ut så… 🙂
Han har utvecklats till en väldigt personlig liten herre. Glad och positiv för jämnan. Jo, vi har ju fortfarande en del jobb med hundmöten, men det går bättre och bättre, och han kan umgås och leka med andra hundar. Bara han får tid att kolla hunden först. Då är han hur bra som helst.
Det finns en uppsjö av metoder för att hantera hundmöten, och jag har provat många. BAT (Behavior Adjustment Training) är det som funkar bäst för oss. Det finns mycket att läsa och lära sig om BAT. Det är bara att Googla!
Häromdagen skulle vi passera ett hus där det bor en aussie som skäller rätt mycket. När vi upptäckte att hunden var ute så stelnade han till direkt. Jag tvärvände och han följde lugnt med, inga ögonkast bakåt eller stel attityd. Det verkade som han bara tyckte det var skönt att vända. Så det går absolut mycket bättre och jag har som mål att han aldrig ska drabbas av att ”hamna på djupt vatten”. Det bli ju ganska uppenbart att man så fort som möjligt ska bort från obehaget om man tänker så. Man börjar ju inte äta godis om man håller på att drunkna? Godiset kommer när man är trygg på torra land igen.
Nedanstående bild är ett urklipp från BAT Introduktion.
Idag är det en helt underbar vinterdag! Det är c: 4 grader kallt, och solen strålar från en klarblå himmel. Då är det lätt att klara av vinterns påfrestningar!
I förmiddags var jag på Hälsan Östertälje där jag fick mitt träningsprogram och fick testa övningarna för första gången. Det känns att jag inte har tränat på länge. Å ena sidan är övningarna mycket enklare än vad jag har gjort tidigare, men å andra sidan är dom ändå jobbiga eftersom jag är så otränad. Det ska nog bli bra det här!
Efter lunch tog jag Nisse på en lång promenad runt Högantorps vattenkvarn. Det känns i kroppen nu att jag har gjort mycket mer än vanligt, men det är en skön känsla. Jag vill verkligen komma igång och känna mig i form igen.
Några bilder från dagens prommis:
Vi väcktes abrupt i morse kl 04:15 av att Nisse kräktes. När Dino var sjuk, så kräktes han alltid i våra sängar, men Nisse har ändå vänligheten att gå ned ur sängen och kräkas på någon matta. Helst den fina mattan i vardagsrummet…
Men vad var det som kom upp? En brunsvart gummibit c:a 2,5 cm i diameter, lite böjd som innanmätet av en tennisboll ungefär. Men materialet var tunnare och vi har inte sett att han har slaktat någon tennisboll, bara mina skosulor. Och dom var inte av det materialet.
Vi hoppas att allt har kommit upp och att han mår bra nu. Han har varit låg en tid, kanske har den där grejen legat i magen ett tag? Men han har ätit och druckit och magen har funkat som den ska. Skumt. Nu håller vi superkoll på honom så klart. Han är lite lugn, men inte dålig och att åka till veterinären känns lite overkill i nuläget.
Det gick bra!
Med 13 års dåliga erfarenheter i ryggen så bävade Janne och jag för nyårsafton. Det skulle ju bli Nisses första nyårsafton utan Dino.
Vi åt en god nyårsmiddag och gick så småningom till sängs – långt innan tolvslaget. Vi är inte några kvällsmänniskor som bekant, och vi skulle ju garanterat vakna vid tolvslaget i alla fall…
Så jag proppade in headsetet i telefonen och lyssnade på en bok. Janne somnade. Jag somnade också vid 21.30. Klockan 22 var det någon som tyckte att det var dags att köra iväg sina fyrverkerier. Janne och jag vaknade, men Nisse sov gott vidare! Vi somnade om och vaknade igen strax före tolvslaget. Nu började det ju smälla förstås, men mycket mindre än vanligt. Det verkar som att några Viksbergsbors bön på Facebook om ett fyrverkerifritt Viksberg hade hörsammats!
Nisse låg lugnt kvar i sängen och reagerade inte över huvud taget! Det var nog Janne och jag som var mest oroliga! Kl 00.25 var det knäpptyst i Viksberg, kanske mullrade det borta i Brunnsäng och i Ronna, men vi somnade gott. Eller ja, jag somnade inte förrän halv två, men det kan bli så när man har varit vaken mitt i natten. Det känns inte jobbigt idag i alla fall.
Hoppas, hoppas att det fortsätter så här bra för Nisses del i framtiden!
Det har öppnats en ny djurbutik i Weda. Den heter Amiga Djurcenter och ligger precis bredvid Ingo-macken. Där kan man, förutom köpa djurprylar, även fika med husse och hund!
Jag tänker ju alltid på att Nisse ska få så mycket social träning som jag orkar med, och det här var ett bra tillfälle! Janne, jag och Nisse åkte alltså dit och gick och fikade. Nisse skötte sig exemplariskt. Först var han lite hässjig, men det gick över och han var bara lugn och fin hela tiden!
Vi var i och för sig helt ensamma i butiken, så vi fick inga egentliga störningar, men det var ju en ny miljö i alla fall. Ibland strosade han iväg från oss där vi satt, men kom tillbaka när vi kallade på honom.
Han fick en god ”Hundtallrik” att mumsa på, vilket uppskattades! På bilden ser det ut som att han har sorterat bort skinkan, men allt gick ned – till och med gurkan!
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén
