Jag går samma runda varje morgon. Ut förbi båtklubben och längs med vattnet. Nova var mycket upprörd över bävrarna som hon inte kunde nå… På vägen hem går jag upp genom villaområdet och ner för Bergviksgatan förbi Silverfallet.
Halvvägs ned på Bergviksgatan såg jag ett rådjur med sitt lilla kid stå på vänster sida, innanför vägräcket. Jag tog fram mobilen och tog några bilder. Sedan gick jag sakta ned mot dem för att få dem att lämna vägen och gå in i skogsområdet på andra sidan räcket.
Mamma rådjur gjorde som jag tänkte, men kidet gjorde tvärtom! Den drog iväg ut på gatan mot mig. Halvvägs insåg den väl att det här var inte en bra miljö för ett rådjurskid och gör som instinkten säger den: Göm dig! Så den lade sig och kröp ihop som den skulle och låg därför blick stilla, men mitt på gatan!
Nova blev ordentligt fastbunden i vägräcket på andra sidan. Lilla vän – här kan du inte ligga sa jag, och lyfte försiktigt upp den och bar den till en säkrare plats. Det sista jag såg av den var när den tog sig nedåt in i skogsområdet. Mamma rådjur hittar den säkert igen. PUH!
























