Kaveryd

Strövtåg med hund och kamera

Kategori: Blandat

Lite deppig men också imponerad

I början av den här veckan fick jag några konstiga utslag i midjan. Dom kliade och gjorde ont, dessutom kände jag mig lite vissen. I går eftermiddag slog det mig plötsligt att jag kanske har fått bältros! Sagt och gjort – jag kollade runt på nätet och det verkade tyvärr stämma. När jag var inne på 1177 stod det att man skulle kontakta läkare och att man kunde gå till Husläkarjouren. Jag kollade och såg att dom har öppet alla dagar och att man kan komma utan att boka tid.

Idag åkte jag alltså in till Husläkarjouren, som ligger alldeles bredvid sjukhuset. Dom öppnade klockan åtta, och jag kom in som nummer två. Där fick jag först prata med en undersköterska som skrev in mig och sedan satte jag mig i väntrummet. Då var klockan 08:05. Efter två minuter kom en kvinnlig läkare och hämtade mig. Inne i undersökningsrummet visade jag mina utslag. Hon kastade ett snabbt öga på utslagen och sa ”Det är bältros”! Punkt! Hon skrev ut ett recept på medicin eftersom jag har ont och känner mig dålig, men man kan klara sig utan medicin också.

Klockan 08:15 klev jag ut från Husläkarjouren! Va??!! 15 minuter allt som allt! Här har Janne och jag i kör klagat över hur jobbigt det är att få en tid hos läkaren på vårdcentralen och så funkar det så otroligt bra på Husläkarjouren. Vet folk inte om att den finns?

Så nu blir det medicin i en vecka, men jag behöver inte vara isolerad. Bältros smittar inte. En person som inte har haft vattkoppor kan dock smittas och får då vattkoppor – inte bältros. Det smittar bara vid direktkontakt så risken är ju minimal. Jag kan vara igång som vanligt alltså. Just idag känner jag mig ändå lite hängig så jag tar det lugnt.

Varför får man bältros? Enligt läkaren beror det på att man av någon anledning har nedsatt immunförsvar. Om man har haft vattkoppor som barn så finns viruset latent i kroppen hela livet. Hypokondrikern i mig börjar så klart genast undra varför mitt immunförsvar är nedsatt? Nåja, det går ju inte att grubbla på – nu går vi vidare!

Det gick bra!

Nyårsafton 2018

Det gick bra!

Med 13 års dåliga erfarenheter i ryggen så bävade Janne och jag för nyårsafton. Det skulle ju bli Nisses första nyårsafton utan Dino.

Vi åt en god nyårsmiddag och gick så småningom till sängs – långt innan tolvslaget. Vi är inte några kvällsmänniskor som bekant, och vi skulle ju garanterat vakna vid tolvslaget i alla fall…

Så jag proppade in headsetet i telefonen och lyssnade på en bok. Janne somnade. Jag somnade också vid 21.30. Klockan 22 var det någon som tyckte att det var dags att köra iväg sina fyrverkerier. Janne och jag vaknade, men Nisse sov gott vidare! Vi somnade om och vaknade igen strax före tolvslaget. Nu började det ju smälla förstås, men mycket mindre än vanligt. Det verkar som att några Viksbergsbors bön på Facebook om ett fyrverkerifritt Viksberg hade hörsammats!

Nisse låg lugnt kvar i sängen och reagerade inte över huvud taget! Det var nog Janne och jag som var mest oroliga! Kl 00.25 var det knäpptyst i Viksberg, kanske mullrade det borta i Brunnsäng och i Ronna, men vi somnade gott. Eller ja, jag somnade inte förrän halv två, men det kan bli så när man har varit vaken mitt i natten. Det känns inte jobbigt idag i alla fall.

Hoppas, hoppas att det fortsätter så här bra för Nisses del i framtiden!

Nisse sover gott!
Nisse sussar gott! Man ser sladden till mitt headset nere till höger… 🙂

God Jul och Gott Nytt År!

Nationalmuseum

Igår var Åsa och jag på Nationalmuseum. Egentligen skulle vi har gått dit på min födelsedag, men då var jag ju däckad av influensasprutan.

Vintern har kommit och jag var lite för lättklädd egentligen, så vi tog tunnelbanan till Kungsträdgården i stället för att gå hela vägen från Centralen. När vi närmade oss Nationalmuseum blev vi lite överraskade. Det var en lååång kö in! Klockan var precis före öppningsdags så vi behövde inte stå ute så länge. Eftersom det är gratis inträde så gick kön ändå fort när dom öppnade och Nationalmuseum sväljer mycket folk. 

Sedan vandrade vi runt bland tavlor och skulpturer. Det är så mysigt att gå där inne men efter ett tag blir man liksom lite blasé och orkar inte ta in allt. Men jag fotade en del, så det har jag kvar i alla fall. 

Vi hade tänkt äta lunch på Nationalmuseum, men det var ju bara att glömma. Kön var nog lika lång in till restaurangen som in i muséet! Så vi gick en promenad bort till en mycket trevlig om än trång libanesisk restaurang som heter Lebanon Meza Lounge.  Jag gillar verkligen den sortens mat. Den är så fräsch och smakrik!

Vaccinerad

Igår var Janne och jag på vårdcentralen och vaccinerade oss mot influensa och lunginflammation. Vi vet ju att man kan bli dålig efteråt, men att jag skulle bli så dålig trodde jag inte, för jag blev riktigt dålig i natt! Jag vaknade kl halv två och hade värk precis överallt! Båda överarmarna värkte (fick ju en spruta i varje arm) så jag kunde inte ligga på någon sida. Ryggen värkte också, så att ligga på rygg var lika obekvämt. Dessutom kände jag mig riktigt sjuk!

Jag vacklade upp och tog en alvedon. Så småningom, när tabletten hade verkat, kunde jag somna om. Idag har jag fortfarande jätteont och känner mig vissen. Trist! Trodde inte att jag skulle bli så påverkad av sprutorna!

Janne mår hur bra som helst. Orättvist!

Jag letade efter någon bild på hur jag kände mig, men det blev den här i stället!

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén