Nu har umarellen *) varit i farten igen! I morse såg jag en jättestor lyftkran ligga på en pråm invid strandpromenaden. Det var den rätt kända kranen Lodbrok, vilken är en av de största kranar… More
Bloggen
Vi vann!
Igår, den 15 juni, startade jag och Nova för första gången i en Nosework-tävling. Tävlingen bestod av fyra moment, en s.k. TSM (Tävling Samtliga Moment):
– Fordon
– Behållare
– Inomhus
– Utomhus
Tävlingen hölls ute på Högtorps gård, där Nova är född. Kenneln heter Kennel Hedenhös och har fött upp schnauzer och dvärgschnauzer länge. Numera är det bara dvärgschnauzer man föder upp.
Det var oerhört varmt hela dagen, runt 30 grader, och jag beundrar alla domare, tidtagare och alla andra funktionärer som jobbade lugnt och med ett gott humör hela dagen!
De två första söken var Inomhus och Utomhus.
Inomhus var i en verkstad fylld med allehanda prylar. Doften satt på en toalett. Nova hade kikat på den direkt, men jag vågade inte säga Markerad. Men hon gick tillbaka till toan och då var det klart. Tid 1:05 och plats 21.
Utomhussöket låg utanför verkstaden och gränsade till en hästhage. Den kändes lite svår men Nova jobbade lugnt och metodiskt och markerade tydligt på trappan där doften satt. Tid 1:12 och plats 5. Där och då var jag redan nöjd med två godkända.
Sedan blev det lite väntan tills vi skulle in och göra de två sista söken. Nova fick sova i bilen med kyltäcke på. Kyltäcket var en fullträff. När jag sedan tog av täcket och vi skulle fortsätta var hon jättepigg!
Fordonssöket var inne i ridhuset. Där satt doften på en gräsklippare. Den tog hon nästan direkt. Tid 00:26 och plats 4. Jag tänkte… nu har vi tre godkända. Är det sant?
Filmat av Kristin Svee
Sista söket var behållarsök. Det var jag lite orolig för eftersom det var så stora kartonger. Men det visade sig gå bra det med och när jag sagt ”Markerad” och fått ”Rätt” som svar — ja då hade jag plötsligt 100 poäng och diplom! Tid 00:51 och plats 6.
Filmat av Kristin Svee.
När jag var klar fick jag höra att jag var den enda av de som startat som hade full pott! Senare kom det två hundringar till, men jag hade kortast totaltid med 3:30,70. Tvåan hade 4:52,15.
En mellanlandning i hundgården och mys med senaste tillskottet i kennel Hedenhös: Spexa.
En fin guldkringla, rosett och diplom!
Tre år!
Tiden går verkligen fort. Idag är det tre år sedan vi flyttade från Viksberg till Bergvik. Det var ett svårt beslut, men nu med facit i hand – helt rätt. Vi trivs otroligt bra här. Det enda vi kanske saknar ibland från Viksberg är lugnet och friheten, men det positiva i Bergvik överväger.
Lägenheten är underbar och fyller mer än väl våra behov. Föreningen är bra och grannarna trevliga. Läget är perfekt med en fantastisk utsikt. Balkongen är vårt andra vardagsrum på sommaren! Vi har fina planteringar och blommor överallt runt husen.
Här kommer ett bildgalleri från flyttdagarna.
Vår på gång?
Idag var den första kanadagåsen här. Ensam simmade den omkring och trumpetade lite. Men kompisarna lyser med sin frånvaro än så länge. Nu är kanadagåsen verkligen inte någon favorit hos oss, när ett jättegäng gäss med ungar barrikaderar gångvägen. Men idag kom den med ett hopp om vår och sol igen. Behövs verkligen i dessa tider…
Ute på Ragnhildsborgsvarvet var det lugnt och stilla. En arbetsbåt från slussen låg förankrad i viken. Kanske någon bor där?
Nova älskar att bli fotograferad. Kanske för att hon brukar belönas med lite godis?
Månen
Jag letar ofta efter nya fotomotiv. Men det blir oftast samma sak med lite varianter på väder och årstider, det vill säga mina promenader med Nova. 😂
I morse blev det i alla fall en liten variant. Månen var fantastisk. Jag har många gånger försökt att ta bilder på fina månar, men alltid misslyckats.
Men i morse! Oj vad överraskad jag blev. Samsung har ju gjort väldigt mycket reklam för detta, men jag har nog varit rätt skeptisk. Det är säkert en hel del AI inblandad i hur kameran jobbar, men ändå… Kolla! 100 gånger zoom blir lite oskarp, men 30 gånger blir ju riktigt bra. Att jag dessutom tog bilderna handhållet är jag faktiskt lite stolt över. Ingen efterbehandling förutom lite ljus/mörker på de två första bilderna.
Hon som bestämmer
Man vill ju gärna tro att man bestämmer själv. Men inte om man bor ihop med Nova!
Janne går ofta och lägger sig före mig, vilket han även gjorde igår. Jag satt kvar i vardagsrummet och tittade på TV. Då hör jag ett skarpt skall inifrån sovrummet. Jag brydde mig inte om det, men genast kom det ett nytt skall. När jag kommer in till sovrummet står Nova på bänken vid sängens fotända. Hon hoppade genast nöjd upp i Jannes säng. Sådär, nu är alla samlade igen! 😂
Höstmorgon
När jag går första promenaden med Nova är det fortfarande mörkt ute nu. Hösten är verkligen här, det syns på färgerna i naturen förstås, men även på båtklubben. Igår var det den första stora båtupptagningsdagen och idag ser jag luckor överallt på bryggorna. Fullt av bilar och folk var det hela dagen. Kul att se, men skönt att slippa!
Jag njuter av höstens stillhet. Två hägrar satt en bit framför oss på den lilla bryggan där gässen brukar vara. Jag tvärstannade och hoppades hinna få upp mobilen för att fota. Men dom är så uppmärksamma och drog iväg direkt.
Så det blev bara en bryggbild och en bild på skogens vackra höstfärger. Ha en fin dag!
Gotlandsresan 2024
Jag har varit på resa igen! Den här gången med Gotlandsgänget: Åsa med Gylla, Tytte med Scott, Carina med Qava, Mia med Cornelia och så jag med Nova. Jag tog massor med bilder såklart. Den här gången bara med mobilen och det blev bra. Jag saknade inte stora kameran en enda gång. Hmmm…Några av bilderna har jag kopierat från Mias Facebook. Hoppas att det var ok?
Här kommer ett försök till att återge resan dag för dag. Vissa platser är jag lite osäker på, rätta mig gärna!
Söndag den 18 augusti
Nova och jag blev upphämtade av Håkan och Carina för att åka till Mia i Salem. Där lastade vi hennes bil full med väskor och hundar och drog sedan till Nynäshamn. Allt gick som smort och vi kunde slappna av i våra stolar i salongen på båten. Hundarna hade det bra i bilen hela tiden. Vi var framme i stugan vid 20-tiden, och då var Åsa och Tytte redan där och dukade fram snittar och bubbel. Jag hade en egen stuga denna gång. Jättebra!
Måndag den 19 augusti
Jag tog en tidig morgonpromenad och fotade skoträdet på stranden igen! Kul!
Första bilturen gick till norra Gotland med bland annat Blå lagunen. Så fint! Vackert väder och badglada hundar. Det var mycket folk där, parkeringen var nästan full!
Vi åt lunch på Mat och Kaffestugan i Bunge. Vi åt supergod mat. Jag, Carina och Åsa tog bakad potatis, Mia tog baguette och Tytte tog sallad. Åsa, Tytte och jag ville ha kaffe och Åsa sa att hon ville ha en dubbel cappucino. Det blev lite tokigt. Den blev dubbelt så stark i stället för dubbelt så stor! 😂
Efter lunchen åkte vi till Bungeviken, vilken var jättefin. Men just då var det lite mycket folk där, så vi ville inte släppa hundarna.
I stället tänkte vi åka dit på tisdag kväll, vilket vi gjorde. Men då blåste det tyvärr jättemycket. Hundarna fick bada i alla fall, men jag fotade inget. Sista anhalten var Kallaj kalkbrott. Det blev många kalkbrottsbesök på den här resan. I och för sig är det sår i naturen, men fortfarande intressant och otroligt vackert över allt.
Det blev rätt sent innan vi var hemma igen, men då åt vi räkor, hummer, kräftor och annat gott. På natten stökade igelkottarna runt på tomten och en av dem fastnade i fårstängslet som Mia hade satt upp. Hon lyckades dock trassla ut den med visst besvär.
Tisdag den 20 augusti
Nu bar det av till Fårö. Först hälsade vi på en gammal kollega till Åsa. Hon heter Malin och bor på norra Fårö tillsammans med sin man på en gård. Malin var en fantastisk person. 82 år gammal och otroligt pigg och energisk. Hon bjöd på fika med bullar och saffranspannkaka! Gud så gott!
Sedan tog vi en gemensam promenad på Norsta Auren. Namnet betyder (tror jag) Norra öronen. Vilken strand! Där kunde vi ha gått hur länge som helst. Vattnet var kristallklart och sanden puderfin. Lugnt och stilla överallt. Ja suck! Malin ägde 750 m av stranden. Häftigt!
Vi åkte vidare och tittade på flera raukfält, bland annat gubben med underbett och hunden såklart.
Till slut vände vi åter till fastlandet och letade förtvivlat i Fårösund efter någonstans att äta middag. Var inte restaurangerna stängda så serverade dom indisk mat till vissa personers fasa!
Men till slut hittade vi en lustig pizzeria som låg inne i ett bostadsområde. Där beställde vi så småningom pizza – när vi fick tillgång till den enda menyn som fanns. Den var utskriven och inplastad… Pizzan var dock jättegod! Perfekt botten, tomatsåsen och tillbehören – allt var perfekt, förutom att det inte fanns kronärtskocka till Carinas och min pizza!
Sedan bar det av hemåt och hem till Åsa och Tytte, där vi satt och åt snacks av olika slag. Vissa drack visst rom och cola, men jag och några till nöjde oss med cola. Vi pratade och skrattade och hade jättetrevligt. Berättelsen om den sjuka papegojan fick tårarna att rinna av skratt på mig! Nova blev jättetrött och somnade med huvudet på bordet. ❤️
Onsdag 21 augusti
Dagen började med en härlig promenad upp till Lusklint där vi enligt traditionen ska äta dubbelnougat och dricka Cola. Nu är jag inte förtjust i just dubbelnougat, så jag tog med mig en egen Sportlunch i stället. Vi satt där uppe en lång stund och njöt av utsikten.
Eftermiddagen tillbringade vi inne i Visby. Det var lite regnigt men ändå mysigt. Jag fotade en hel del av de vackra rosorna. Eftersom Åsa var i stort behov av en toalett begav vi oss till Visby domkyrka och letade efter en toa. Den fanns tack och lov! Jag har inte varit i domkyrkan förut, men det var en riktigt vacker kyrka. Vi strosade runt i kyrkan en bra stund och jag tände ett ljus för min kära bror Mikael.
Carina fick ett skrattanfall när vi gick ut. Jag stod som ett frågetecken och undrade vad som hände? Jo, det kom in ett äldre par precis när vi skulle gå ut. Dom hade varsitt paraply som dom noggrant skakade ur inne i receptionen där vi stod! Carina blev dessutom duschad… Va? Vad tänkte dom? Man vänder väl sig om och skakar ur paraplyerna ut genom dörren? Ja, ja! Folk är inte kloka, det är det vi alltid har sagt.
Vi gick vidare i stan och kom till slut till en underbar restaurang i närheten av Adelsgatan. Vi åt så god mat! Jag var alldeles lyrisk över min ”Havets Wallenbergare” med hummersås och potatismos. Åååh vad gott det var!
På kvällen skulle Mia träffa några bekanta, så vi var bara fyra som åkte hem. Åsa rastade Cornelia och sedan skiljdes vi åt och tog det lugnt på varsitt håll.
Torsdag den 22 augusti
Min sista dag på Gotland startade med en långpromenad på egen hand. Ja, lite för lång promenad faktiskt… Jag började med att gå ut till Åsa och Tyttes boende på Orienteringsklubben. Sedan gick jag övre vägen tillbaka tänkte jag, men…jag gick och jag gick…till slut hittade jag vägen till våra hus, men då var jag halvvägs till Lusklint! Så morgonprommisen blev 3 km.
Eftersom de andra skulle gå på Skrubbs, där första starten var 12.20, så blev det inte så mycket vi kunde göra på förmiddagen. Men vi åkte till Follingbo och hittade ännu en fin sjö som hade skapats av ett före detta kalkbrott. Mycket fint, och vi var helt ensamma. Frågan är om inte denna plats var den bästa efter Blå lagunen. Hundarna kunde bada och det var så vackert över allt!
Jag blev sedan avsläppt i Visby där jag gick till ett makalöst glass-café. Dom hade nog hundratals olika sorter! Jag valde nougat-kola i en strut. Killen vid disken skänkte en mjukglass till Nova! ❤️ Hon fick dock inte äta upp hela, tänk om hon skulle få ont i magen på båten!
Båtresan gick bra, även om Nova var lite pipig. Hundsalongen var väldigt lite belagd, jag tror det var max åtta hundar där. Skönt!
Micke hämtade mig vid båten. Skönt när man är lite trött.
I min frånvaro åt tjejerna Smash-burgers som tydligen var super. Därefter åkte de till Ihre-viken för en promenad och slutade med snacks på kvällen.
Fredag 23 augusti
De fyra kvarvarande tjejerna Carina, Åsa, Tytte och Mia fortsatte sina färder på Gotland. Promenad till Eksta naturreservat och därefter till Drak-Johan i Kovik där man sålde massor med drakar och annat som drevs av vind. Kul!
Därefter åkte dom till Bursvik där Åsa hade bott som ung. Lunch på Holmhällar där dom åt jättegod mat: rödspätta mm.
Upp till Hemse gamla konditori och fikade. Sedan Lojsta hed och letade efter russ, vilket inte lyckades.
Lördag 24 augusti
Först promenad till Lummelunda fram och tillbaka. Nästan hemma ramlade Carina. Hon och Åsa gick och tittade på fåglar när hon föll som en fura utan förvarning. Ögonbrynet sprack och armbågen fick en rejäl smäll. Hon blev omplåstrad hemma och sedan åkte de till Visby lasarett för att få hjälp. Där var dom mycket oförstående och sa att man inte hade en aning om hur lång tid det skulle ta. Så dom lämnade lasarettet och åkte till ett apotek för att eventuellt få hjälp. Men den enda hjälp dom fick var att köpa strips att tejpa ihop ögonbrynet med. Jag fick en bild, men den besparar jag er.
Åkte till Ljugarn för att äta den goda fisksoppan. Men fisksoppan serverades tyvärr först efter kl 17, så det fick bli annan mat.
Från Ljugarn åkte dom till Sysne och köpte rökta räkor och flundror. Grogarn var nästa mål, men där fastnade dom med bilen på stranden, men kom till slut loss. Så besöket på det tänkta utkiksberget får vara till nästa gång.
Söndag 25 augusti
Dagen gick mest till att packa, städa och ta det lugnt. Innan de drog iväg åt de rökta flundror. När de kom hem åkte Carina direkt till Södertälje sjukhus akutmottagning. Där blev hon mycket väl mottagen och undersökt på alla sätt och vis. Man var mest intresserad av om hon hade något i problem skallen så man tog skiktröntgen och frågade ut henne om var hon var, vilket datum och veckodag det var osv. Allt var bra i skallen tack och lov. Armbågen hade en spricka och det var lite olika bud om vad hon ska göra. Ta det lugnt eller röra på armen? Det är osäkert. Hoppas att hon kryar på sig fort i alla fall!
Tack för att du orkade läsa så här långt! Det var en mycket trevlig resa för min del, och jag tror att de andra håller med, trots missödet på slutet. Ett särskilt tack till Mia som körde hela tiden. Tryggt och säkert! ❤️ ❤️ ❤️
Bussresa på Engelska Sydkusten med Rolfs Bussresor – Reseberättelse och Bilder
Janne och jag har aldrig gjort något sådant tidigare, så vi var lite spända på hur det skulle bli, och om det skulle funka för Janne. Men vi är jättenöjda, även om vi (och flera andra på resan) hade synpunkter på vissa saker. Men det har varit lärorikt på alla sätt och vi har fått blodad tand. Det blir flera resor! Här kommer nu en sammanfattning och massor med bilder.
Dag 1 – Utresa, Worthing
Dag 2 – Hastings, Rye och Balfour Vineyard
Dag 3 – Brighton och Bournemouth
Dag 4 – Isle of Wight
Dag 5 – Winchester Cathedral, Bombay gin
Dag 6 – Hemresa
Sammanfattning
Dag 1, utresa och Worthing
Vi åkte hemifrån redan kl 03.40 med färdtjänst till Arlanda. Det blir inte vanligt färdtjänstpris när man åker enskild bil och har bagage, men hälften av taxameterpriset, så det var bra. När vi bokade resan beställde vi assistans på flygplatsen och det var fantastiskt! Vart vi än kom fanns det en rullstol och personal till vårt förfogande. Dessutom fick vi gräddfil till incheckning och säkerhetskontroll! Jätteskönt.
Landade utan problem på Heathrow och kom så småningom iväg med bussen till Worthing där vi sov i två nätter. Hotellet hette Chatsworth Hotel och låg väldigt nära strandpromenaden. En liten oro var att en av två hissar var ur funktion. Men den andra gick lite stönande upp till vårt rum. Rummet var gjort för hobbitar och var stekhett. Jag kunde inte öppna fönstret, utan gick ned till receptionen för att få hjälp. Efter en stund kom en tjej upp med en fläkt, samt öppnade fönstret. Ja, det var ett sådant där fönster som man drog ned. Det lärde jag mig. Men sedan var det inte lika lätt att dra upp det! Då fick jag ställa mig på en stol! Men rummet funkade och det fanns en liten tv. Vi gick ut och åt en publunch i form av hamburgare med pommes. Helt ok!
På kvällen drog vi ut igen till gågatan och försökte hitta något att äta. Det blev pizza, men trots att vi bara beställde en pizza så blev halva kvar. Vi var helt enkelt för trötta.
Jag tog en sväng på strandpromenaden och piren. Där var det full rulle! Alla i Worthing var där och det var en jättetrevlig stämning.
Upp ⬆️
Dag 2 – Hastings, Rye och Balfour Vineyard
Efter en god frukost (engelsk!), så drog vi iväg med bussen till Hastings för att lära oss om slaget 1066. Vi fick titta på utställningen och promenera längs en väg som var drygt en km i landskapet. Janne stannade kvar vid starten tillsammans med ett annat par. De var från Göteborg och mycket beresta. Maken hade också svårt att gå så det blev ett naturligt sällskap för oss. Här fick Janne klart för sig att det blir stavar nästa gång. Kent, som han hette hade en hopfällbar stav. Den såg mycket praktisk ut och tog inte stor plats ihopfälld.
Flera i gruppen hade åkt jättemånga gånger med Rolfs bussresor! Vi fick bra kontakt med flera i gruppen. Alla var så trevliga – ingen som gnällde eller krånglade. Alla höll också tiderna och skötte sig perfekt.
Jag tog promenadrundan på området och kände historiens vingslag. Faktiskt. Även om det är tillrättalagt och lite turistfälla, så fick jag ändå känslan av hur det var den gången.
En fin sak är alla entusiastiska volontärer. Det gällde alla sevärdheter vi besökte. Det som kallas English Heritage har volontärer som mer än gärna ställer upp och berättar om det vi ser. I Hastings ordnade dom en elmoppe till Janne!
Efter Hastings drog vi vidare till Rye där vi letade reda på någonstans att äta. Det blev publunch igen. Denna gång en sandwich, inte den sista på resan…
Balfour Vineyard
Sista anhalten för dagen var en stor vingård, som man är mycket stolt över förstod vi. Och visst, det var jättestort och välskött. Vi fick en visning och provsmakning. Nu började gruppen riktigt komma ihop och det var mycket trevligt. Vinet var väl sådär ändå, fina utmärkelser till trots.
Efter dagens rundtur var vi väldigt trötta, men gick ändå ned till strandpromenaden för att äta. Det hade pratats om en restaurang som hade skaldjur, men den var stängd. 🙁
Tillbaka upp till stan hittade vi en pub (?) som hade krabba. Jättegott! Krabban var rensad och tillbakalagd i skalet. Pommes, grekisk sallad och tzatsiki till. Hmmm, lite konstig kombo. Men det var gott!
Upp ⬆️
Dag 3 – Brighton och Bournemouth
Nu lämnade vi vårt hotell i Worthing och drog vidare till Brighton. Där blev vi avsläppta vid strandpromenaden och den berömda piren. De som då var mer mobila än vad vi var, drog iväg upp på stan och kollade på affärer mm. Vi stannade kvar på piren och jag tog först en promenad där och fotade lite och tog sedan en kort sväng upp på stan. Men ganska snart var jag tillbaka hos Janne. Vi hittade ett ställe nere på stranden där vi åt Fish and Chips. Rätt gott, men inte super. Därefter blev det en lång väntan tills bussen skulle hämta oss. Vi satt rätt länge på ett café vid promenaden. Lite jobbigt i värmen, men vi fick en god stund av pratande med varandra. Sandstranden var lång men hade rätt grov sand. Såg inte skön ut att ligga på.
När vi hade hämtats i Brighton skulle vi till New Forest. Det hade jag verkligen sett fram emot, men det blev en stor besvikelse. Vi åkte först in i skogen och fram till en plats där det var en liten viltpark, en shop och ett cafè. Allt stängde kl 17, bara en kvart efter att vi kom dit. Vi gick på toa och sedan åkte vi iväg ut igen på motorvägen! Vart tog New Forest vägen? Även reseledaren var lite undrande. Tydligen får dom bara ett schema och sedan är det upp till dem att ta fram information om de olika platserna vi besöker. Men det här hade hon inte förstått.
Vi fortsatte till Bournemouth och vårt nya hotell – Ibis någonting. Hotellet låg lite långt ifrån allting – inte vid stranden eller i närheten av gågator etc. Den enda hissen var trasig, men vi fick tack och lov ett rum på bottenvåningen. Trasiga hissar blev tydligen resans signum! Nåja, vårt rum var fint och det var bra AC!
Efter inkvartering på hotellet var vi ett gäng som letade efter någonstans där vi kunde äta. Vi gick ned mot stan och hör och häpna, en pub blev det! Janne och jag beställde korv med mos. Det tog trekvart att få maten! Tydligen hade dom bara en kock den kvällen så dom hade problem. Nåja, vi fick ju mat till slut i alla fall.
Dag 4 – Isle of Wight
Den här dagen blev nog den bästa. Åtminstone i mitt tycke. Vi åkte tidigt iväg med bussen och tog färjan över till Isle of Wight. Där mötte en lokal guide oss. Hon var som hämtad ur en hobbit-film. Liten, äldre kvinna med lång klänning och långt hår. Hon pratade perfekt engelska! Jag fattade precis allt hon sa!
Vi började med The Needles som är en klippformation i havet. Ursprungligen var det fyra ”nålar” varav den yttersta smalnade av i toppen och hade ett hål som på en synål. Den hade dock rasat nu. Men namnet kom därifrån. Man var otroligt stolta över The Needles, och det är klart att man ska utnyttja det till fullo. Så turistfälla är bara förnamnet.
Vi som vågade åkte en stollift ned längs med klippan och det var nog min roligaste stund. Inte själva åkningen, utan en kvinna som åkte med ett barn i en stol lite efter oss. Kvinnan gallskrek hela tiden! Den stackars ungen satt förskräckt bredvid henne. Jag har nog aldrig skrattat så mycket! Kvinnan hördes över hela nejden! Vad i allsin dar tänkte hon på när hon bestämde att hon skulle åka? Visst sög det lite i magen, och det blev brant nedför, men ändå? Jag undrar vad barnet kände?
Efter stolresan var det ett besök på ett glasblåseri. Det har vi väl sett förut på Skansen, men det var mysigt på något sätt. En av glasblåsarna pratade i mick hela tiden, men det var svårt att höra vad han sa.
Vi mellanlandade i Yarmouth och tog lunch. Gissa vad?
Efter The Needles åkte vi till drottning Victorias semesterslott The Osbourne House. Mycket gammalt att titta på, allt var i princip orört efter att hon hade bott där med sin Albert och alla barnen. När hon gick bort var det ingen som ville ha det. Idag är man ju glada för det eftersom det är ett unikt tidsdokument. Det var pampigt men stelt på något vis. Svårt att tänka sig nio barn springa runt där?
Dag 5 – Winchester Cathedral, Bombay gin
Nu bar det iväg till Winchester. Det var åter igen en ganska lång bussresa, men vi hade en mycket duktig busschaufför som körde lugnt och säkert. I Winchester var alla andra också… Det blev lite svårt att hitta någon plats att stanna och släppa av oss på, så vi åkte runt i nästan en halvtimme innan vi stannade en bit bort.
För att spara tid tog vår reseledare en genväg till katedralen. Genvägen slutade vid en stängd grind och vi fick vända, gå tillbaka och runt hela området, vilket fick Janne och hans kompis att stanna på gågatan. Synd, för katedralen var verkligen värd att titta på. Men jag gick in och fotade för allt jag var värd. Vi fick gå in och titta på egen hand, men det var svårt att överblicka allt. En guide hade varit bra.
Bombay Gin
Efter Winchester åkte vi till Witchurch för att titta på gintillverkning hos Bombay Gin. Här blev vi mottagna av en kunnig och entusiastisk guide som berättade allt om företaget och produktionen. Rätt intressant faktiskt. Vi började med att göra oss varsin GT! Vi fick mycket noggranna instruktioner och med glasen i hand gick vi sedan in i en biosalong där vi fick se en liten film medan vi sippade på våra drinkar. Jag är inte förtjust i gin egentligen, men denna smakade rätt ok. Jag drack inte upp den dock.
Efter drinken gick vi runt i de olika visningarna med bryggkärl, doftprover och växthus. Trevligt alltihop. Janne avstod från rundvandringen. Det förstod jag, jag är ändå överraskad över hur mycket han har gått under vår resa.
Dag 6 – Hemresa
Sista dagen blev rätt lång. Jag tog en liten promenad på morgonen och såg mig omkring. Vi bodde liksom vid en klippkant men det gick att gå ned mot stranden. Och upp igen… Puh! Liksom alla badorter med aktning hade även Bournemouth en pir! Sandstranden var milslång och hade fin sand. Där skulle vi ha bott!
Egentligen skulle vi ha checkat ut och åkt redan kl 11. Tack och lov hade vår reseledare ordnat så att vi som skulle till Arlanda fick stanna kvar längre än vad som ursprungligen var planerat. Men vi fick checka ut kl 12, så sedan satt vi i lounchen. Jag gick iväg till en mack och köpte resans fjärde omgång sandwiches samt lite godis. Bussen kom sedan kl 14.30.
Väl på Heathrow åt vi en god middag bestående av Chicken Tikka Masala. Nästan det bästa vi har ätit under resan. Lustigt nog fick jag min glass samtidigt som maten, så det blev en baklängesmiddag. 🙂 Jag handlade lite också. Sedan fick vi vänta och vänta och vänta.
Planet skulle avgå kl 21.05 men blev 1 1/2 timme försenat, så först kl 22.30 lyfte planet. Vi taxade ut på banan vid 22-tiden, men vi hade väl förlorat vår slottid för det lyfte fem plan före oss när vi stod där och väntade. Men piloten trampade gasen i botten och tog oss till Arlanda på 1 timme och 50 minuter!
På Arlanda mötte oss en ny assistent med rullstol precis vid dörren till planet. ❤️ Hon följde oss sedan hela vägen till bagagebandet och ut till dörrarna mot taxi. Janne hade ringt färdtjänst och dom kom rätt snabbt, så 02.15 åkte vi från Arlanda och var hemma i Södertälje 03.15. Gud vad trött jag var! Jag somnade på tre röda sekunder! Janne kunde inte lägga sig alls så han dygnade!
Sammanfattning
Bra:
– Enligt vår uppfattning en mycket trevlig resa som rekommenderas.
– Rolfs buss hade ordning och reda.
– Reseledaren gjorde verkligen allt för att det skulle fungera, även när det blev förseningar etc. Hon lyssnade på oss och fixade allt som behövdes, t ex byta rum och ordna senare utcheckning.
Mindre bra:
– Vi kunde haft flera gemensamma middagar, nu var det bara en middag som vi fick sista dagen. När man kommer tillbaka till hotellet efter en lång dag med utflykter är det jobbigt att dra ut igen och leta efter någonstans att äta.
– Kanske flera guidade turer. Nu var det bara på Isle of Wight som vi hade en guide.
– Lite väl mycket egen tid på dagarna, men om man kan gå ordentligt så kanske det inte är något problem.
– Det kändes lite meningslöst att bo i Bournemouth.
Vi har i alla fall lärt oss att läsa mer noggrant på resebeskrivningen i fortsättningen. Fler resor lär det bli!
Morgonprommis
Naturen är otroligt prunkande just nu! Jag tog långpromenaden redan klockan halv sju och tog med kameran. När jag går så ofta på samma plats, som jag gör, blir ju motiven färre och färre. Jag knäpper av kanske 40 bilder varje gång varav jag sparar 4-5 st. Hoppades kunna fota lite fåglar, men några måsar i luften och en liten flock änder blev allt. Lite blommor också såklart.
Höjdpunkten än en gång blev bävern, som helt oberörd satt kvar och åt trots att jag och Nova stod bara en meter ifrån den.
Nyttig erfarenhet
I går var Carina och jag och tävlade hos Gnesta-Trosa BK. En trevlig klubb och fint arrangemang. Banorna var inte speciellt svåra, men ändå utmanande. Särskilt B-banan var spännande med långsamt gående från skylt 11 ända in i mål! Carina och Flisa fick 87 poäng på A-banan och 2:a plats samt 88 poäng och 9:e plats på B-banan! Jag och Nova fick trubbel på A-banan och slutade på 62 poäng och en 16:e plats. Men på B gick det jättebra och vi fick godkänt resultat med 91 poäng och en 7:e plats! Därmed är båda hundarna Hedenhös Nova och Hedenhös Flisa klara i avancerad klass och har lagt till titlarna RLDA i sina CV-n!
Nu till min erfarenhet. På första banan var Nova på en annan planet bokstavligt talat. Varför? Jo, jag tror jag har svaret. Efter vårt misslyckande blev jag riktigt irriterad, arg och besviken. Jag vet ju hur bra hon går på träning. Superfokus och momenten går som dom ska. Och så går det så illa.
För det första. Jag höll på och fixade och övade en lång stund innan, hela tiden med hjärtklappning och nervositet. Sedan, på banan, var jag otydlig och peppig på samma gång. Nova fattade ingenting.
Så andra banan. Nova fick vara kvar i bilen till strax innan start. Då en snabb uppvärming, lite lek och en riktigt glad och positiv belöning när hon gjorde en övning rätt. Alltså inte lite godis och inget mer som belöning utan en JÄTTEGLAD matte. In på banan med en bestämd matte med tydliga och bestämda kommandon. Inget tjafs om man säger så. Vad gör Nova? Hon går som en klocka! Vi fick ett strul på sitt-stå-ligg då hon låg kvar när jag gick. Jag borde sagt ”HIT!” snabbt i stället för Kom eller Fot, vilket jag nu sa. Så där drog vi på oss 7 poäng. Men ändå…. Domaren sa efteråt att det var en fröjd att se oss på banan!
Alltså är min tanke nu att Nova liksom ”hör sämre” på tävling, så jag måste vara mycket tydligare. Även om jag var sur efter första banan så är jag glad nu att det hände så att jag kom till insikt.
Än en gång, tack Carina för all pepp och uppmuntran när jag höll på att ge upp!
Nu är vi klara för Mästarklassen, men det lär dröja. Kanske lite vanlig tävlingslydnad i stället?
