Kaveryd

Strövtåg med hund och kamera

Skruttig

Förlåt alla osmakliga detaljer som kommer här. Om du är äckelmagad kan du sluta läsa nu…

I går blev Nisse plötsligt dålig. Han började med att kräkas upp morgonmålet. Sedan höll han på och kräktes hela dagen och kvällen. Sista gången han kräktes var klockan halv elva på kvällen. Då hade han nog kräkts 20 gånger!

Jag tyckte att han verkade lite bättre mitt på dagen, så jag gav honom lite dietmat på burk. Men det skulle jag inte ha gjort! När vi skulle försöka sova på kvällen började han bli jättestressad och orolig och till slut kaskadkräktes han över hela sängen! Dessutom verkade han ha en enorm klåda!

Oj, oj, oj! Det blev att byta allt i sängen och torka kräks överallt. Han kräktes till och med på pallen som står bredvid sängen. Vi var helt slut när han äntligen hade tömt magen och kunde slappna av och somna. 

Han sov sedan till halv fem. Men strax efter att han kommit upp så kräktes han igen, men då var det bara galla och skum. 

Men nu hade jag en plan. För det första blev det en pytteportion mat. En matsked ris och en matsked mjukmat. Det stannade kvar. Sedan fick han en ny portion två timmar senare och det gick också bra. 

Jag ringde till First vet och bokade en tid för att få råd om hur jag skulle gå vidare med maten. Vilken bra tjänst det är! Veterinären sa att det kunde ha varit en allergisk reaktion eftersom han hade en sådan klåda och att magen i övrigt fungerade…Jaså minsann, det tål att tänka på! 

Nu är klockan 14 och han har inte kräkts mer. Han är nästan sitt vanliga jag igen, men lite tröttare. Vi fortsätter med små matportioner tills vi är säkra på att faran är över.

Pust!

Vissen kille igår
Piggare idag!

Skogen – favoritplatsen

Det är rätt konstigt. Vem man än frågar var de helst promenerar så får man till svar: Skogen! Ja, jag kan bara hålla med! Även om jag  går i skogen i princip varenda dag, sommar som vinter, i sol och fint väder, eller i regn och rusk, så tröttnar jag aldrig.

Idag var det en sådan där promenad när jag egentligen tänkte gå en kortare sväng, men när jag väl var ute – så blev det en timmes vända igen. 

När man går bort genom Talbyskogen mot Bergtorp så kommer man till ett område där skogsägaren ställer ut allehanda maskiner, stora förvaringslådor och annat konstigt. Lite trist att se.

Men alldeles bredvid detta upplag så ligger en damm där en and simmade med sina ungar. Obs den nyfikna hunden som kom med på bilden!

Undrar om det har legat någon bebyggelse här inne i skogen någon gång? Eller växer Gullregn faktiskt vilt?

Den här sortens nyponros har jag inte sett tidigare. Ja, som sagt. Det finns mycket att titta på i skogen! 

Blommor, blommor

Nu är det verkligen helt fantastiskt ute. Det är så mycket blommor, fåglar och djur att titta på när jag går morgonpromenaden. Det är ju inte så varmt heller, så det är riktigt skönt att ta en långpromenad. Idag blev det en vända runt Holmen. Den rundan tar en timme om man stannar och fotar med jämna mellanrum…

…och så en annan blomma!

Promenad vid Telgehus

Idag tog jag med mig Nisse ut till Telgehus (eller Täljehus som det stod på en skylt). Hur som helst så var det kul att återuppliva gamla promenadminnen. Husbåtarna ligger kvar och det putsas och fejas överallt.

Längst ut på udden har man stängslat och där betade det får till Nisses stora glädje. Fårbajs! Mums!

Nåja, han var duktig i alla fall och poserade fint

Morgonprommis med dopp

Nu är det riktigt fint ute, och båtarna börjar komma i sjön. I morse såg jag den första segelbåten komma åkandes in mot Mälaren. Mysigt!

Nisse blir ju galen så fort vi närmar oss vattnet. Han ska absolut i och bada, men jag kastar inga pinnar än så länge så han blir stående en bit ut.  

Men vad rullar du dig i? Blä! Rutten tång? Nej, det var inget som luktade denna gång, tack och lov!

Första försöket

Idag fick Nisse testa fordonssök för första gången. Ann visade med Goldie hur det ska gå till. Goldie är jätteduktig! Vi har en lång bit kvar att gå. Men faktiskt så tror jag att Nisse känner igen eukalyptusdoften bra nu. Så vi klarar oss utan godis på gömman.

Först satte Ann upp en magnet med en möbeltass som doftade eukalyptus. Den gick Nisse ganska rätt på. Det som vi måste jobba på är att han ska stå kvar med nosen på doften och inte titta på min hand. Lika mycket övning om inte mer för en fumlig matte. Det är koppel, belöning och timing och Gud vet vad!

Så fortsatte Ann med att lägga till en magnet i taget tills vi nästan hade gått runt hela släpkärran. Men plötsligt blev Nisse jättetrött och ville inte jobba längre. I stället gick han och började äta gräs! Matte insåg att det nog räckte för den här gången, men han hade faktiskt varit jätteduktig så jag är otroligt nöjd. Tack Ann för en toppenlektion!

Här har vi nästan gått runt hela kärran. Doften sitter där jag har markerat med en röd ring på bilden
Nu är vi nära!
Där var den! Kolla överlyckliga matten! 😀

Duktig pojke!

Idag var jag ute en kort sväng på klubben när det var öppen träning. Nisse fick gå en bana som Marie hade byggt ute på planen. Inte så svår i och för sig, men han har ju en tendens att inte vara 100 % fokuserad. Men jag fick ändå igång honom och han gick riktigt bra. Dessutom fanns där en störning i form av en hund som skrämde vettet ur honom när han var en liten valp. Nu tittade han på honom, så jag tror nog att han kände igen honom, men han brydde sig inte.

Sedan gick vi in i Lilla hallen där en medlem hade byggt upp en bana för att träna inför doftprovet. Det var två rader med olika former av kartonger – kanske var det 16 kartonger allt som allt. Doften fanns i den högra raden näst längst bort. Nisse har inte tränat NoseWork på jättelänge, men jag tänkte att vi testar i alla fall. Vi gick in i hallen och han fick stå ett ögonblick och ta in miljön. Sedan lät jag honom söka. Först gick han längs med den vänstra radens första tre kartonger och stökade till lite förstås, men sedan drog han rätt över till den högra raden och gick direkt till rätt kartong! Super! Det var ingen tvekan att han kände igen doften! Så lite rätt verkar jag ha gjort i alla fall när jag har tränat honom! Jättekul!

Nisse har inte tid att posera när han äter på sitt tuggben…

Tre sippor m.m.

I morse gick promenaden förbi Viksbergs båtklubb. Lite konstigt med namnet, jag har inte riktigt koll på vem som egentligen huserar där. Vi har ju så många båtplatser och bad. Men hur som helst, det är trevligt att gå den vägen och jag kan släppa Nisse som kan rusa runt på gräsplanen. 

Det börjar komma i några båtar i vattnet. Men jag tror förresten att dom här nog har legat i hela vintern.

Nisse älskar att stå på bryggan och kika ut över vattnet.

Ja det är verkligen otroligt vackert!

På vägen tillbaka passerade vi golfklubben. Där var man i full gång med att klippa greenerna.

En lite rörig bild kanske, men kolla: tre färger av sippor på samma plats!
…och så lite vårlök!

Bildgalleri

Ibland blir ljuset så där underbart som det bara kan bli på våren när man går i skogen.

Lite deppig men också imponerad

I början av den här veckan fick jag några konstiga utslag i midjan. Dom kliade och gjorde ont, dessutom kände jag mig lite vissen. I går eftermiddag slog det mig plötsligt att jag kanske har fått bältros! Sagt och gjort – jag kollade runt på nätet och det verkade tyvärr stämma. När jag var inne på 1177 stod det att man skulle kontakta läkare och att man kunde gå till Husläkarjouren. Jag kollade och såg att dom har öppet alla dagar och att man kan komma utan att boka tid.

Idag åkte jag alltså in till Husläkarjouren, som ligger alldeles bredvid sjukhuset. Dom öppnade klockan åtta, och jag kom in som nummer två. Där fick jag först prata med en undersköterska som skrev in mig och sedan satte jag mig i väntrummet. Då var klockan 08:05. Efter två minuter kom en kvinnlig läkare och hämtade mig. Inne i undersökningsrummet visade jag mina utslag. Hon kastade ett snabbt öga på utslagen och sa ”Det är bältros”! Punkt! Hon skrev ut ett recept på medicin eftersom jag har ont och känner mig dålig, men man kan klara sig utan medicin också.

Klockan 08:15 klev jag ut från Husläkarjouren! Va??!! 15 minuter allt som allt! Här har Janne och jag i kör klagat över hur jobbigt det är att få en tid hos läkaren på vårdcentralen och så funkar det så otroligt bra på Husläkarjouren. Vet folk inte om att den finns?

Så nu blir det medicin i en vecka, men jag behöver inte vara isolerad. Bältros smittar inte. En person som inte har haft vattkoppor kan dock smittas och får då vattkoppor – inte bältros. Det smittar bara vid direktkontakt så risken är ju minimal. Jag kan vara igång som vanligt alltså. Just idag känner jag mig ändå lite hängig så jag tar det lugnt.

Varför får man bältros? Enligt läkaren beror det på att man av någon anledning har nedsatt immunförsvar. Om man har haft vattkoppor som barn så finns viruset latent i kroppen hela livet. Hypokondrikern i mig börjar så klart genast undra varför mitt immunförsvar är nedsatt? Nåja, det går ju inte att grubbla på – nu går vi vidare!

Sida 1 av 3

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén