Kaveryd

Strövtåg med hund och kamera

Författare: Neta

Hundfik

Det har öppnats en ny djurbutik i Weda. Den heter Amiga Djurcenter och ligger precis bredvid Ingo-macken. Där kan man, förutom köpa djurprylar, även fika med husse och hund!

Jag tänker ju alltid på att Nisse ska få så mycket social träning som jag orkar med, och det här var ett bra tillfälle! Janne, jag och Nisse åkte alltså dit och gick och fikade. Nisse skötte sig exemplariskt. Först var han lite hässjig, men det gick över och han var bara lugn och fin hela tiden!

Vi var i och för sig helt ensamma i butiken, så vi fick inga egentliga störningar, men det var ju en ny miljö i alla fall. Ibland strosade han iväg från oss där vi satt, men kom tillbaka när vi kallade på honom.

Han fick en god ”Hundtallrik” att mumsa på, vilket uppskattades! På bilden ser det ut som att han har sorterat bort skinkan, men allt gick ned – till och med gurkan!

Mumsigt!
Mums!

Äntligen snö

Äntligen har vi fått snö och genast blir vintern mycket lättare att uthärda. Jag tog kameran med mig ned till vattnet och hoppades på att få några bra bilder.

Jag hittade en koltrast mitt i det vita. Tyvärr hade jag bara minsta zoomobjektivet på kameran, så skärpan blev inte hundra. Alltid är det något som är man grämer sig över! Men det spelar ingen roll! Koltrasten satt snällt kvar och kikade på mig medan jag fotade.

Koltrasten hittade några gamla äpplen att festa på.

Ett av mina favoritmotiv nere vid Mälaren. På andra sidan ligger Kiholm.

Ett steg framåt och två steg tillbaka

 

Just nu har vi kört lite fast i träningen. Egentligen ligger väl felet helt och hållet hos mig, men det är svårt att ta sig ur svackan när jag inte vet hur.

Nisse är ju reaktiv mot andra hundar. När han får syn på en hund så blir han väldigt utåtagerande. Jag backar eller vänder tills vi har tillräckligt stort avstånd mellan oss och hunden – och det blir långt!

Jag har jobbat jättemycket med skvallerträning, dvs jag klickar och ger smaskigt godis så fort han spejar in någon hund. Sedan när han börjar titta på mig så blir det jättemycket klick, beröm och godis. Men det händer liksom inget! Det blir inte bättre!

Ibland funderar jag på om jag faktiskt daltar för mycket. Ja, nu är jag kontroversiell, jag vet. Förr var det ju väldigt mycket ledarskap och bestämdhet mot hundarna, och det var väl inte heller bra. Men om man alltid daltar med en osäker hund – blir den mindre osäker då? Kanske den behöver mer trygghet? Hur vet jag hur Nisse uppfattar mig? Han kanske uppfattar mig som osäker? Jag vet faktiskt inte hur jag ska bete mig. Jag kan ju inte fråga honom!

Nu idag fick vi ett sådant där möte igen när jag backade långt upp på en slänt, men han var ändå superstressad. När hunden hade försvunnit så hängde han i kopplet så mycket han orkade. Så började jag träna lydnad och fokus. Ja, han var i alla fall mer uppmärksam på mig under resten av promenaden…

När vi kom hem så fortsatte jag med NoseWork-träningen. Det går inte heller framåt. Jag tycker inte att han har kopplat eukalyptus-doften med godis och belöning. Ja, ja… vem har sagt att det ska vara lätt?

Hur vill du att jag ska göra Nisse?

Nationalmuseum

Igår var Åsa och jag på Nationalmuseum. Egentligen skulle vi har gått dit på min födelsedag, men då var jag ju däckad av influensasprutan.

Vintern har kommit och jag var lite för lättklädd egentligen, så vi tog tunnelbanan till Kungsträdgården i stället för att gå hela vägen från Centralen. När vi närmade oss Nationalmuseum blev vi lite överraskade. Det var en lååång kö in! Klockan var precis före öppningsdags så vi behövde inte stå ute så länge. Eftersom det är gratis inträde så gick kön ändå fort när dom öppnade och Nationalmuseum sväljer mycket folk. 

Sedan vandrade vi runt bland tavlor och skulpturer. Det är så mysigt att gå där inne men efter ett tag blir man liksom lite blasé och orkar inte ta in allt. Men jag fotade en del, så det har jag kvar i alla fall. 

Vi hade tänkt äta lunch på Nationalmuseum, men det var ju bara att glömma. Kön var nog lika lång in till restaurangen som in i muséet! Så vi gick en promenad bort till en mycket trevlig om än trång libanesisk restaurang som heter Lebanon Meza Lounge.  Jag gillar verkligen den sortens mat. Den är så fräsch och smakrik!

Vaccinerad

Igår var Janne och jag på vårdcentralen och vaccinerade oss mot influensa och lunginflammation. Vi vet ju att man kan bli dålig efteråt, men att jag skulle bli så dålig trodde jag inte, för jag blev riktigt dålig i natt! Jag vaknade kl halv två och hade värk precis överallt! Båda överarmarna värkte (fick ju en spruta i varje arm) så jag kunde inte ligga på någon sida. Ryggen värkte också, så att ligga på rygg var lika obekvämt. Dessutom kände jag mig riktigt sjuk!

Jag vacklade upp och tog en alvedon. Så småningom, när tabletten hade verkat, kunde jag somna om. Idag har jag fortfarande jätteont och känner mig vissen. Trist! Trodde inte att jag skulle bli så påverkad av sprutorna!

Janne mår hur bra som helst. Orättvist!

Jag letade efter någon bild på hur jag kände mig, men det blev den här i stället!

Lite lurigt

I morse gick vi en längre runda än vanligt och hamnade nästan borta vid Bergtorp. Där har man avverkat mycket skog och även återplanterat skog igen.

Men när jag gick förbi där så blev jag först riktigt orolig. Hjälp, granarna vissnar ju! Miljöförstöring??? Men så var det ju inte. Man har planterat lärk, och det trädet tappar ju faktiskt sina barr! Ha, ha! Det var ju skönt!

Fler höstbilder

I morse gick jag Käggebodavägen ned bort mot Ekvägen. På höger sida är det rätt mycket berg och jag brukar se rådjuren skutta upp för berget på lätta fötter. Men idag såg jag en sak som var lite häftig. Ett jättestort klippblock har lossnat ur berget och man ser precis (med lite fantasi) var det har suttit någonstans. Kanske hände det när inlandsisen drogs tillbaka här. Det måste ha varit enorma krafter som var i rörelse!

Bilden kanske inte helt visar hur stort blocket var. Men lita på mig!

Den sista björken som hade sina löv kvar var lite fin. Nisse brydde sig inte…

Sen höst

Nu börjar vintern närma sig. Idag var det bara en ynka plusgrad när jag gick ut med Nisse. Dessutom blåste det ordentligt, så det gällde att klä på både vovven och sig själv ordentligt. Jag tog midjebälte och stretchkoppel för att ha händerna fria eftersom jag tog kameran med mig.

Det finns inte så många vackra motiv nu. De flesta höstfärgerna börjar försvinna så allt är grått, grått, grått. Bara någon enstaka stackars blomma kämpar för sin existens. Men visst finns det motiv ändå om man anstränger sig!

Sida 2 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén