Kaveryd

Strövtåg med hund och kamera

Författare: Neta Sida 1 av 2

Bildgalleri

Ibland blir ljuset så där underbart som det bara kan bli på våren när man går i skogen.

Lite deppig men också imponerad

I början av den här veckan fick jag några konstiga utslag i midjan. Dom kliade och gjorde ont, dessutom kände jag mig lite vissen. I går eftermiddag slog det mig plötsligt att jag kanske har fått bältros! Sagt och gjort – jag kollade runt på nätet och det verkade tyvärr stämma. När jag var inne på 1177 stod det att man skulle kontakta läkare och att man kunde gå till Husläkarjouren. Jag kollade och såg att dom har öppet alla dagar och att man kan komma utan att boka tid.

Idag åkte jag alltså in till Husläkarjouren, som ligger alldeles bredvid sjukhuset. Dom öppnade klockan åtta, och jag kom in som nummer två. Där fick jag först prata med en undersköterska som skrev in mig och sedan satte jag mig i väntrummet. Då var klockan 08:05. Efter två minuter kom en kvinnlig läkare och hämtade mig. Inne i undersökningsrummet visade jag mina utslag. Hon kastade ett snabbt öga på utslagen och sa ”Det är bältros”! Punkt! Hon skrev ut ett recept på medicin eftersom jag har ont och känner mig dålig, men man kan klara sig utan medicin också.

Klockan 08:15 klev jag ut från Husläkarjouren! Va??!! 15 minuter allt som allt! Här har Janne och jag i kör klagat över hur jobbigt det är att få en tid hos läkaren på vårdcentralen och så funkar det så otroligt bra på Husläkarjouren. Vet folk inte om att den finns?

Så nu blir det medicin i en vecka, men jag behöver inte vara isolerad. Bältros smittar inte. En person som inte har haft vattkoppor kan dock smittas och får då vattkoppor – inte bältros. Det smittar bara vid direktkontakt så risken är ju minimal. Jag kan vara igång som vanligt alltså. Just idag känner jag mig ändå lite hängig så jag tar det lugnt.

Varför får man bältros? Enligt läkaren beror det på att man av någon anledning har nedsatt immunförsvar. Om man har haft vattkoppor som barn så finns viruset latent i kroppen hela livet. Hypokondrikern i mig börjar så klart genast undra varför mitt immunförsvar är nedsatt? Nåja, det går ju inte att grubbla på – nu går vi vidare!

Lite vårbilder inklusive en soffa

Jag är lite trött på att fota här i Viksberg. Det finns nästan inget motiv kvar… Men i morse hade jag lite vårkänslor så jag tog med mig kameran i alla fall. Och visst, det blev lite bilder på att isen bitvis ligger kvar på Mälaren, några videkissar, hasselhängen, en ekorre och en soffa (?). Men hur kul är det att slänga en fin utesoffa i vattnet? Skäms!

Utsikt från Udden ut mot Södertälje

Utsikt från Udden in mot Mälaren

Videkisssar

Hängen av hassel (tror jag)

Ekorren

Skäms!

Bättre och bättre…

Nisse förvånar mig igen!

Han har visat sig lite ”sur” när jag har gått en viss väg på promenaden. Går jag runt Viksberg/Tegeltorp så går han glatt med svansen höjd, men om jag går bort mot Udden/Holmen så åker svansen ned och han ser orolig ut. Jag har tänkt att han kanske är rädd för något, att han känner vildsvinsdoft eller att det är något annat som jag inte begriper.

Idag gick jag i alla fall bort mot Udden. Han stannade först och ville inte gå vidare. Men jag gick den väg jag hade tänkt. Samtidigt gick jag och funderade på min rygg och sjukgymnastiken, att det faktiskt börjar bli bättre. Och nu blir det lite tramsigt, men jag började plötsligt sjunga ”Bättre och bättre dag för dag…” Ja sjunga är att ta i, men i alla fall… Men vad händer? Jo Nisses svans åker upp och han travar glatt iväg framför mig bort mot Udden!

Jaha, så nu ska jag gå och sjunga på promenaden? Undrar vad grannarna kommer att tänka? ”Där går den där tokiga människan och sjunger igen!”  Men det är klart, om Nisse blir glad, så får jag väl sjunga då? 😀 😀

Matte du är inte klok!

Det bästa man har sätter man på bordet

I går tänkte jag finslipa planeringen inför fortsättningen av nybörjarkursen. Det blir ju en del papper, så jag flyttade ut allt till köksbordet…inklusive en Nisse. 🙂

Nej, han är inte bortskämd och får göra som han vill. Det bara ser ut så… 🙂

Han har utvecklats till en väldigt personlig liten herre. Glad och positiv för jämnan. Jo, vi har ju fortfarande en del jobb med hundmöten, men det går bättre och bättre, och han kan umgås och leka med andra hundar. Bara han får tid att kolla hunden först. Då är han hur bra som helst.

Det finns en uppsjö av metoder för att hantera hundmöten, och jag har provat många. BAT (Behavior Adjustment Training) är det som funkar bäst för oss. Det finns mycket att läsa och lära sig om BAT. Det är bara att Googla!

Häromdagen skulle vi passera ett hus där det bor en aussie som skäller rätt mycket. När vi upptäckte att hunden var ute så stelnade han till direkt. Jag tvärvände och han följde lugnt med, inga ögonkast bakåt eller stel attityd. Det verkade som han bara tyckte det var skönt att vända. Så det går absolut mycket bättre och jag har som mål att han aldrig ska drabbas av att ”hamna på djupt vatten”. Det bli ju ganska uppenbart att man så fort som möjligt ska bort från obehaget om man tänker så. Man börjar ju inte äta godis om man håller på att drunkna? Godiset kommer när man är trygg på torra land igen.

Nedanstående bild är ett urklipp från BAT Introduktion.

Vintersol

Idag är det en helt underbar vinterdag! Det är c: 4 grader kallt, och solen strålar från en klarblå himmel. Då är det lätt att klara av vinterns påfrestningar!

I förmiddags var jag på Hälsan Östertälje där jag fick mitt träningsprogram och fick testa övningarna för första gången. Det känns att jag inte har tränat på länge. Å ena sidan är övningarna mycket enklare än vad jag har gjort tidigare, men å andra sidan är dom ändå jobbiga eftersom jag är så otränad. Det ska nog bli bra det här!

Efter lunch tog jag Nisse på en lång promenad runt Högantorps vattenkvarn. Det känns i kroppen nu att jag har gjort mycket mer än vanligt, men det är en skön känsla. Jag vill verkligen komma igång och känna mig i form igen.

Några bilder från dagens prommis:

Hästarna hade en skön stund i solen
Vad är detta för litet hus som står mitt i skogen?
Högantorps vattenkvarn
Nisse är nog lite trött här…

Skruttgubbe

Vi väcktes abrupt i morse kl 04:15 av att Nisse kräktes. När Dino var sjuk, så kräktes han alltid i våra sängar, men Nisse har ändå vänligheten att gå ned ur sängen och kräkas på någon matta. Helst den fina mattan i vardagsrummet…

Men vad var det som kom upp? En brunsvart gummibit c:a 2,5 cm i diameter, lite böjd som innanmätet av en tennisboll ungefär. Men materialet var tunnare och vi har inte sett att han har slaktat någon tennisboll, bara mina skosulor. Och dom var inte av det materialet.

Vi hoppas att allt har kommit upp och att han mår bra nu. Han har varit låg en tid, kanske har den där grejen legat i magen ett tag? Men han har ätit och druckit och magen har funkat som den ska. Skumt. Nu håller vi superkoll på honom så klart. Han är lite lugn, men inte dålig och att åka till veterinären känns lite overkill i nuläget.

Skruttig eller bara morgontrött som vanligt?

Det gick bra!

Nyårsafton 2018

Det gick bra!

Med 13 års dåliga erfarenheter i ryggen så bävade Janne och jag för nyårsafton. Det skulle ju bli Nisses första nyårsafton utan Dino.

Vi åt en god nyårsmiddag och gick så småningom till sängs – långt innan tolvslaget. Vi är inte några kvällsmänniskor som bekant, och vi skulle ju garanterat vakna vid tolvslaget i alla fall…

Så jag proppade in headsetet i telefonen och lyssnade på en bok. Janne somnade. Jag somnade också vid 21.30. Klockan 22 var det någon som tyckte att det var dags att köra iväg sina fyrverkerier. Janne och jag vaknade, men Nisse sov gott vidare! Vi somnade om och vaknade igen strax före tolvslaget. Nu började det ju smälla förstås, men mycket mindre än vanligt. Det verkar som att några Viksbergsbors bön på Facebook om ett fyrverkerifritt Viksberg hade hörsammats!

Nisse låg lugnt kvar i sängen och reagerade inte över huvud taget! Det var nog Janne och jag som var mest oroliga! Kl 00.25 var det knäpptyst i Viksberg, kanske mullrade det borta i Brunnsäng och i Ronna, men vi somnade gott. Eller ja, jag somnade inte förrän halv två, men det kan bli så när man har varit vaken mitt i natten. Det känns inte jobbigt idag i alla fall.

Hoppas, hoppas att det fortsätter så här bra för Nisses del i framtiden!

Nisse sover gott!
Nisse sussar gott! Man ser sladden till mitt headset nere till höger… 🙂

Morgon vid Mälaren

Det är visserligen ont om gatubelysning i Viksberg, men det kompenseras med råge av all julbelysning!

I morse gick jag än en gång min favoritväg Örnstigen, som går längs med Mälaren. Så småningom kommer man fram till en badplats där jag har tagit hundratals bilder, men sällan i mörkt vinterljus, så här kommer en sådan! Visst är det vackert?

Utsikt från badbryggan ut över Mälaren. Viksberg till höger och Kiholm till vänster.

God Jul och Gott Nytt År!

Sida 1 av 2

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén