Kaveryd

Strövtåg med hund och kamera

Månad: juli 2019

31 juli – onsdag

Nu har det gått fem dagar sedan Janne ramlade. Det har inte hänt mycket, förutom vår jakt på arbetsterapeuter för att få hjälpmedel. Men det har hittills varit helt utan framgång. Janne har hemsk värk och han ligger mestadels. Det är ett stort företag att ta sig ur sängen och till rullstolen och sedan tillbaka igen. Att gå på toa tar minst 15 minuter och jag har hjärtat i halsgropen varje gång han ska förflytta sig.

Janne var tvungen att både  Panodil och Oxycodon i natt för att klara värken. Vet inte hur mycket han sov sedan. Kanske någon timme innan natten var över. 

På morgonen lyckades han äntligen duscha. Nöden är uppfinningarnas moder när Landstinget, eller Region Stockholm som det numera heter, sviker. Jag hade föreslagit att vi skulle ta min trädgårdspall som duschpall och nu sa han att han ville försöka. Pallen är mycket stabil och jag ställde den i duschen med fyra disktrasor som halkskydd. Efter mycket tråcklande så satt han på pallen! Han kunde duscha och tvätta håret. Det måste ha känts otroligt skönt! Tack Granngården för bra grejer!

Så snart vi får tag i en snickare så ska duschhörnan bytas ut mot två svängbara väggar utan golvlist! Även om Janne så klart blir bra igen, vill jag aldrig mer riskera att man inte kan komma in i duschen.

Värken är ungefär lika illa som första dagen. Han säger att om det bara hade gällt knäet så skulle han ha sagt att det gör otroligt ont, men nu när ryggen också värker är den värken värre!

Han ligger mesta tiden och det är nog tur eftersom han inte tycker att han kan ha den där skenan på benet. Så länge han bara ligger still så blir det ju inte så mycket belastning i alla fall. Ja, vi får väl se vad dom säger när vi kommer tillbaka till sjukhuset nästa fredag! Vi får ju beställa rullstolstaxi så klart, men jag oroar mig redan för hur vi ska få honom nedför trappan från huset.

Fortsättning följer…

Ibland går det fort

Igår morse vändes tillvaron lite upp och ned för oss när Janne ramlade handlöst i vardagsrummet! Han satt i soffan och reste sig upp för att visa mig en sak på telefonen. Jag var i badrummet och hörde bara ett brak och ett skrik! Han har ju problem med sina fötter och är allmänt ostadig så på något sätt var ju detta väntat tyvärr. När jag kom ut ur badrummet låg Janne på golvet och stönade ”Min rygg, mitt knä!” Jag hämtade en kudde och la under hans huvud. Sedan gjorde vi ingenting på ett tag, för han hade så ont. Men sedan började vi försöka få upp honom igen. Efter 20 minuter lyckades han hasa sig mot soffan och häva sig upp på soffkanten. Som tur är så har vi en rullstol hemma och vi lyckades få över honom i den. Sedan rullade jag in honom i sovrummet och vi lyckades få honom i säng.

Sedan gick det ett par timmar. Han lyckades med mycket smärta ta sig till toan två gånger, men ju längre tiden gick ju mer olidlig smärta fick han. Så till slut ringde han 1177. Men dom sa att han skulle ringa 112 i stället.

112 lovade att skicka en ambulans. Efter en cirka en halvtimme kom det en ambulans med två mycket trevliga, unga flickor. Ja alla är ju unga nuförtiden. Konstigt… Dom undersökte Janne och bestämde att dom skulle lägga honom på en spineboard, vilket är en hård bräda som man lägger folk på när man misstänker ryggskada. Men dom kunde inte ordna det själva, så dom ringde efter mer hjälp och efter en stund hade vi två ambulanser utanför huset.

Så nu var det fyra unga tjejer som med gemensamma krafter baxade upp Janne på brädan. Oj, vad han skrek! Men ut kom han till ambulansen och dom åkte iväg till Södertälje sjukhus kl 13.00.

Väl inne på sjukhuset skickades han på ct-röntgen. Jag åkte dit, men dom sa att det kunde ta lång tid innan svaret kom, så jag åkte hem igen. Klocka 17 meddelade röntgen att han inte hade någon ryggskada, men en fraktur i knäet.

Dom satte på honom en sorts skena över hela benet, så han slapp gips. Under 6-8 veckor så får han inte belasta benet!

Men dom ville egentligen att han skulle stanna kvar några dagar. Fast Janne ville ju hem förstås, och kl 21 var han hemma igen med hjälp av en liggtaxi.

Han har faktiskt sovit i natt, men han har otroligt ont i ryggen. Nu har vi rensat lite runt i huset så att han ska kunna ta sig fram med rullstolen. Han har dock så ont i ryggen så han ligger helst.

Ja, så kan det bli. Man vet aldrig vad som händer. Ena sekunden håller man på med lite vardagliga sysslor, och i nästa sekund är allt upp-och-ned. Men vi är ju självklart tacksamma över att han inte fick en fraktur i ryggen också. Så det ska nog ordna sig det här!

Tre fjärilar

Ibland händer det!

Jag försöker hela tiden ta foton. Men mycket blandat resultat måste jag erkänna. Det är svårt att få den där riktiga fullträffen. Av alla tusentals bilder jag tar, kanske en eller två blir så där riktigt bra. Numera känns det dessutom som att jag har fotat sönder hela Viksberg, så motiven börjar glesna.

Vi har ju en otroligt het sommar just nu och fjärilsbusken blommar som aldrig förr med massor av gästande fjärilar. Men det är svårt att få till en bra bild, fjärilarna är supersnabba och skygga, så jag satte kameran på seriefotografering och faktiskt, det blev en bild som jag är riktigt nöjd med!

Lite aning om höst

Konstigt, det känns idag som att hösten börjar närma sig. I alla fall kan jag tycka det när jag tittar på naturen. För visst är det höstblommor och frukter på gång.

Kolla här! Och så klart, en och annan Nisse blev det ju också. 😀

Cykeltur, golfare och näckrosor

Idag tog jag kameran, noga förankrad och inpackad, på pakethållaren och cyklade bort till Högantorp/Salems golfklubb. Där finns en liten damm där näckrosorna blommar. Att cykla Högantorpsrundan, som är 11 km, är underbart, och nu var vädret dessutom perfekt. Och så ville jag ju äntligen ta den där näckrosbilden!

När jag kom fram tänkte jag ställa cykeln på gräset alldeles bredvid dammen. Dammen ligger c:a tre meter in från grusvägen jag kom ifrån. Men när jag började leda cykeln på gräset var det en golfare som hojtade i högan sky och viftade vilt åt mig att jag skulle därifrån. Golfaren och hans kompisar stod kanske 300 meter bort från mig och mer på in på banan än vad jag var. Ja, om dom gick rakt fram från där dom stod så skulle dom ha gått på andra sidan dammen. Jaha… men jag tog cykeln och ledde den tillbaka till grusvägen, tog kameran och gick och satte mig vid sidan på dammen och började ta bilder på näckrosorna.

När jag var klar gick jag tillbaka till cykeln och då märkte jag att han som hade skrikit åt mig kom gående. Han gick fram till mig och med en ursäktande ton förklarade han varför han hade ropat. Han var rädd att jag skulle skadas eftersom dom inte var så vana och bollar kunde komma åt mitt håll. Ja, kanske, men dom var ju rätt långt borta tänkte jag och jag var precis på kanten av golfbanan. Men han kanske trodde att jag skulle gå rätt över, vad vet jag. Han såg lite skamsen ut, så jag ångrade mina tidigare tankar om galna golfare…

Några bilder blev det i alla fall!

Dammen
Näckros
Högantorps vattenkvarn är snart helt dold av all växtlighet
Inte mycket vatten här
Titta vad fint dom har gjort till brevlådorna!
Vacker hemväg!

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén