Nu har det gått fem dagar sedan Janne ramlade. Det har inte hänt mycket, förutom vår jakt på arbetsterapeuter för att få hjälpmedel. Men det har hittills varit helt utan framgång. Janne har hemsk värk och han ligger mestadels. Det är ett stort företag att ta sig ur sängen och till rullstolen och sedan tillbaka igen. Att gå på toa tar minst 15 minuter och jag har hjärtat i halsgropen varje gång han ska förflytta sig.
Janne var tvungen att både Panodil och Oxycodon i natt för att klara värken. Vet inte hur mycket han sov sedan. Kanske någon timme innan natten var över.
På morgonen lyckades han äntligen duscha. Nöden är uppfinningarnas moder när Landstinget, eller Region Stockholm som det numera heter, sviker. Jag hade föreslagit att vi skulle ta min trädgårdspall som duschpall och nu sa han att han ville försöka. Pallen är mycket stabil och jag ställde den i duschen med fyra disktrasor som halkskydd. Efter mycket tråcklande så satt han på pallen! Han kunde duscha och tvätta håret. Det måste ha känts otroligt skönt! Tack Granngården för bra grejer!
Så snart vi får tag i en snickare så ska duschhörnan bytas ut mot två svängbara väggar utan golvlist! Även om Janne så klart blir bra igen, vill jag aldrig mer riskera att man inte kan komma in i duschen.
Värken är ungefär lika illa som första dagen. Han säger att om det bara hade gällt knäet så skulle han ha sagt att det gör otroligt ont, men nu när ryggen också värker är den värken värre!
Han ligger mesta tiden och det är nog tur eftersom han inte tycker att han kan ha den där skenan på benet. Så länge han bara ligger still så blir det ju inte så mycket belastning i alla fall. Ja, vi får väl se vad dom säger när vi kommer tillbaka till sjukhuset nästa fredag! Vi får ju beställa rullstolstaxi så klart, men jag oroar mig redan för hur vi ska få honom nedför trappan från huset.
Fortsättning följer…
