Jag är lite trött på att fota här i Viksberg. Det finns nästan inget motiv kvar… Men i morse hade jag lite vårkänslor så jag tog med mig kameran i alla fall. Och visst, det blev lite bilder på att isen bitvis ligger kvar på Mälaren, några videkissar, hasselhängen, en ekorre och en soffa (?). Men hur kul är det att slänga en fin utesoffa i vattnet? Skäms!
Utsikt från Udden ut mot Södertälje
Utsikt från Udden in mot Mälaren
Videkisssar
Hängen av hassel (tror jag)
Ekorren
Skäms!
Nisse förvånar mig igen!
Han har visat sig lite ”sur” när jag har gått en viss väg på promenaden. Går jag runt Viksberg/Tegeltorp så går han glatt med svansen höjd, men om jag går bort mot Udden/Holmen så åker svansen ned och han ser orolig ut. Jag har tänkt att han kanske är rädd för något, att han känner vildsvinsdoft eller att det är något annat som jag inte begriper.
Idag gick jag i alla fall bort mot Udden. Han stannade först och ville inte gå vidare. Men jag gick den väg jag hade tänkt. Samtidigt gick jag och funderade på min rygg och sjukgymnastiken, att det faktiskt börjar bli bättre. Och nu blir det lite tramsigt, men jag började plötsligt sjunga ”Bättre och bättre dag för dag…” Ja sjunga är att ta i, men i alla fall… Men vad händer? Jo Nisses svans åker upp och han travar glatt iväg framför mig bort mot Udden!
Jaha, så nu ska jag gå och sjunga på promenaden? Undrar vad grannarna kommer att tänka? ”Där går den där tokiga människan och sjunger igen!” Men det är klart, om Nisse blir glad, så får jag väl sjunga då? 😀 😀
Matte du är inte klok!
I går tänkte jag finslipa planeringen inför fortsättningen av nybörjarkursen. Det blir ju en del papper, så jag flyttade ut allt till köksbordet…inklusive en Nisse. 🙂
Nej, han är inte bortskämd och får göra som han vill. Det bara ser ut så… 🙂
Han har utvecklats till en väldigt personlig liten herre. Glad och positiv för jämnan. Jo, vi har ju fortfarande en del jobb med hundmöten, men det går bättre och bättre, och han kan umgås och leka med andra hundar. Bara han får tid att kolla hunden först. Då är han hur bra som helst.
Det finns en uppsjö av metoder för att hantera hundmöten, och jag har provat många. BAT (Behavior Adjustment Training) är det som funkar bäst för oss. Det finns mycket att läsa och lära sig om BAT. Det är bara att Googla!
Häromdagen skulle vi passera ett hus där det bor en aussie som skäller rätt mycket. När vi upptäckte att hunden var ute så stelnade han till direkt. Jag tvärvände och han följde lugnt med, inga ögonkast bakåt eller stel attityd. Det verkade som han bara tyckte det var skönt att vända. Så det går absolut mycket bättre och jag har som mål att han aldrig ska drabbas av att ”hamna på djupt vatten”. Det bli ju ganska uppenbart att man så fort som möjligt ska bort från obehaget om man tänker så. Man börjar ju inte äta godis om man håller på att drunkna? Godiset kommer när man är trygg på torra land igen.
Nedanstående bild är ett urklipp från BAT Introduktion.
Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén