Kaveryd

Strövtåg med hund och kamera

Månad: december 2018

Morgon vid Mälaren

Det är visserligen ont om gatubelysning i Viksberg, men det kompenseras med råge av all julbelysning!

I morse gick jag än en gång min favoritväg Örnstigen, som går längs med Mälaren. Så småningom kommer man fram till en badplats där jag har tagit hundratals bilder, men sällan i mörkt vinterljus, så här kommer en sådan! Visst är det vackert?

Utsikt från badbryggan ut över Mälaren. Viksberg till höger och Kiholm till vänster.

God Jul och Gott Nytt År!

Hundfik

Det har öppnats en ny djurbutik i Weda. Den heter Amiga Djurcenter och ligger precis bredvid Ingo-macken. Där kan man, förutom köpa djurprylar, även fika med husse och hund!

Jag tänker ju alltid på att Nisse ska få så mycket social träning som jag orkar med, och det här var ett bra tillfälle! Janne, jag och Nisse åkte alltså dit och gick och fikade. Nisse skötte sig exemplariskt. Först var han lite hässjig, men det gick över och han var bara lugn och fin hela tiden!

Vi var i och för sig helt ensamma i butiken, så vi fick inga egentliga störningar, men det var ju en ny miljö i alla fall. Ibland strosade han iväg från oss där vi satt, men kom tillbaka när vi kallade på honom.

Han fick en god ”Hundtallrik” att mumsa på, vilket uppskattades! På bilden ser det ut som att han har sorterat bort skinkan, men allt gick ned – till och med gurkan!

Mumsigt!
Mums!

Äntligen snö

Äntligen har vi fått snö och genast blir vintern mycket lättare att uthärda. Jag tog kameran med mig ned till vattnet och hoppades på att få några bra bilder.

Jag hittade en koltrast mitt i det vita. Tyvärr hade jag bara minsta zoomobjektivet på kameran, så skärpan blev inte hundra. Alltid är det något som är man grämer sig över! Men det spelar ingen roll! Koltrasten satt snällt kvar och kikade på mig medan jag fotade.

Koltrasten hittade några gamla äpplen att festa på.

Ett av mina favoritmotiv nere vid Mälaren. På andra sidan ligger Kiholm.

Ett steg framåt och två steg tillbaka

 

Just nu har vi kört lite fast i träningen. Egentligen ligger väl felet helt och hållet hos mig, men det är svårt att ta sig ur svackan när jag inte vet hur.

Nisse är ju reaktiv mot andra hundar. När han får syn på en hund så blir han väldigt utåtagerande. Jag backar eller vänder tills vi har tillräckligt stort avstånd mellan oss och hunden – och det blir långt!

Jag har jobbat jättemycket med skvallerträning, dvs jag klickar och ger smaskigt godis så fort han spejar in någon hund. Sedan när han börjar titta på mig så blir det jättemycket klick, beröm och godis. Men det händer liksom inget! Det blir inte bättre!

Ibland funderar jag på om jag faktiskt daltar för mycket. Ja, nu är jag kontroversiell, jag vet. Förr var det ju väldigt mycket ledarskap och bestämdhet mot hundarna, och det var väl inte heller bra. Men om man alltid daltar med en osäker hund – blir den mindre osäker då? Kanske den behöver mer trygghet? Hur vet jag hur Nisse uppfattar mig? Han kanske uppfattar mig som osäker? Jag vet faktiskt inte hur jag ska bete mig. Jag kan ju inte fråga honom!

Nu idag fick vi ett sådant där möte igen när jag backade långt upp på en slänt, men han var ändå superstressad. När hunden hade försvunnit så hängde han i kopplet så mycket han orkade. Så började jag träna lydnad och fokus. Ja, han var i alla fall mer uppmärksam på mig under resten av promenaden…

När vi kom hem så fortsatte jag med NoseWork-träningen. Det går inte heller framåt. Jag tycker inte att han har kopplat eukalyptus-doften med godis och belöning. Ja, ja… vem har sagt att det ska vara lätt?

Hur vill du att jag ska göra Nisse?

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén