Igår tog jag en tur upp till Gustavsberg för att hälsa på Pappa och Gunvor. Pappa har ju legat på sjukhus igen, denna gång för att han hade ramlat ur sängen och fått en höftfraktur! Men nu var han hemma och pigg igen. Ja den mannen har minst 9 liv!
När jag kom fram till Gustavsgården så satt det två kvinnor på en bänk utanför entrén. Jag noterade lite i förbifarten att den ena kvinnan såg väldigt bekant ut. Men minnet är ju som det är så jag knallade in. När jag kom in till Pappa och Gunvor så sa Gunvor: ”Idag kommer Kerstin och Ann-Christine!”. I samma stund klev de två kvinnorna in lägenheten! Det var alltså min faster Kerstin och min kusin Ann-Christine! Kerstin har jag träffat lite då och då, även om det nu kanske var en 4-5 år sedan, men Ann-Christine har jag inte träffat sedan jag var liten! Åh vad roligt det var! Vi pratade och pratade oavbrutet i 1 1/2 timme, och jag tror faktiskt att Pappa och Gunvor kom lite i skymundan ibland.
Ann-Christine bad om mitt telefonnummer innan vi skildes åt, men gjorde jag detsamma? Nej det glömde jag! Men jag ska försöka hitta både det och kanske en mailadress, för jag vill gärna ha kontakt med henne igen. Det kändes fantastiskt att träffa henne. Det var liksom att en stor bit av min familj plötsligt öppnades. En bit som jag aldrig har haft kontakt med! Det visade sig att Ann-Christine också är konstnärlig, liksom många andra i släkten. Dessutom dansade hon Linedance!
Kerstin, som idag är 93 år och pigg som en nötkärna, är alltså min pappas syster, och Ann-Christine är hennes äldsta dotter. Ann-Christine är 69 år, alltså 4 år äldre än jag. Det finns ytterligare en syster: Birgitta och en bror som jag tror heter Lars-Ove?
Tack och lov så hade jag stora kameran med mig!
